SFS 2014:598
Lag om ändring i lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister
utfärdad den 12 juni 2014.
Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att 1, 4, 18 och 20 §§ lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister ska ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2013/14:110, bet. 2013/14:JuU23, rskr. 2013/14:262.
1 §
Polismyndigheten får med hjälp av automatiserad behandling föra ett allmänt spaningsregister.
Myndigheten är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret.
4 §
Personuppgifter i registret får behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i
brottsbekämpande verksamhet hos Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket,
brottsbekämpande verksamhet hos utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation,
sådan verksamhet hos Polismyndigheten som avser handräckningsuppdrag, eller
annan verksamhet som Polismyndigheten ansvarar för, om det finns särskilda skäl att tillhandahålla informationen.
Personuppgifter får även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information till riksdagen och regeringen samt, i den utsträckning skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning, till andra. I övrigt gäller 9 § första stycket d och andra stycket personuppgiftslagen (1998:204).
18 §
Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av uppgifter i registret, om myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.
Regeringen meddelar föreskrifter om att uppgifter får lämnas ut i andra fall än som anges i första stycket.
Bestämmelser om att uppgifter får lämnas ut finns även i offentlighets- och sekretesslagen.
20 §
Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket får medges direktåtkomst till registret.
En myndighet som har medgetts direktåtkomst ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behörighet och säkerhet.