SFS 1999:1241
Lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam;
utfärdad den 16 december 1999.
Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att anvisningarna till 9 och 13 §§ lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam2) skall ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 1999/2000:2, bet. 1999/2000:SkU2, rskr. 1999/2000:117.
- 2)
Lagen omtryckt 1984:156.
Anvisningar
till 9 §3)
- 3)
Senaste lydelse 1998:597.
En verksamhet anses som yrkesmässig om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Verksamhet som inte utgör näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen anses som yrkesmässig, när den innefattar ej enbart enstaka tillhandahållande av skattepliktig annons eller skattepliktig reklam.
Har innehavare av publikation träffat avtal med annan om rätt för denne att upplåta utrymme i publikationen för annons och uppbära vederlaget härför, är endast den sistnämnde skattskyldig. Motsvarande gäller i fråga om reklam enligt 5 §.
till 13 §4)
- 4)
Senaste lydelse 1998:597.
Med vederlag avses det avtalade priset, däri inräknat avtalade pristillägg enligt faktura eller annan handling.
Från vederlag får ej avräknas s.k. villkorlig rabatt som utgår vid betalning i efterhand inom viss tid. Utställes växel eller annat skuldebrev för betalningen, utgöres beskattningsvärdet av belopp enligt sådan handling med tillägg av vederlag som därutöver kommit den skattskyldige till godo. Avdrag får ej göras för diskonto vid diskontering av sådant skuldebrev.
Utgår gemensamt vederlag för prestationer som skall inräknas i beskattningsvärdet och för andra prestationer, bestäms beskattningsvärdet efter uppdelning av vederlaget efter skälig grund.
Skäligt värde enligt 13 § tredje stycket bestämmes enligt ortens pris enligt samma grunder som föreskrives för marknadsvärde i 61 kap. inkomstskattelagen (1999:1229).