SFS 2011:1189
Lag om ändring i lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd
utfärdad den 1 december 2011.
Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs i fråga om lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd
- 1)
Prop. 2011/12:7, bet. 2011/12:SoU5, rskr. 2011/12:47.
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 1–3 och 5 §§, 3 kap. 3 §, 4 kap. 2 och 7 §§ samt rubriken till 2 kap. ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 2 kap. 1 a § och 4 kap. 5 a §, samt närmast före 2 kap. 1 a och 2 §§ nya rubriker av följande lydelse.
1 kap. 1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om ersättning till vårdgivare för utförd tandvård (statligt tandvårdsstöd).
Statligt tandvårdsstöd lämnas i form av allmänt tandvårdsbidrag, särskilt tandvårdsbidrag och tandvårdsersättning.
2 kap. Allmänt och särskilt tandvårdsbidrag samt tandvårdsersättning
1 §
Allmänt tandvårdsbidrag får användas för betalning av ersättningsberättigande tandvårdsåtgärder under en period av högst två år räknat från och med den 1 juli varje år, om patienten detta datum uppfyller kraven i 1 kap. 5 § 1 eller 2.
Varje bidrag får användas för betalning vid endast ett tillfälle.
Särskilt tandvårdsbidrag
1 a §
Särskilt tandvårdsbidrag får användas för betalning av ersättningsberättigande förebyggande tandvårdsåtgärder under två perioder om vardera högst sex månader varje år, räknat från och med den 1 januari respektive den 1 juli, om patienten
detta datum uppfyller kraven i 1 kap. 5 § 1 eller 2, och
när tandvårdsåtgärden påbörjas har en sjukdom eller funktionsnedsättning som medför risk för försämrad tandhälsa.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om de sjukdomar och funktionsnedsättningar som avses i första stycket 2.
Gemensamma bestämmelser om tandvårdsbidrag
2 §
Tandvårdsbidrag får även användas för betalning enligt ett avtal om abonnemangstandvård, om avtalet innebär att vårdgivaren under en period av tre år till ett fast pris ska utföra den tandvård som patienten behöver i form av
undersökningar och utredningar,
hälsofrämjande insatser,
behandling av sjukdoms- och smärttillstånd, samt
reparativ vård.
Avtalet får även omfatta annan tandvård än som sägs i första stycket.
3 §
Regeringen meddelar föreskrifter om tandvårdsbidragens storlek.
5 §
Tandvårdsersättning får inte lämnas för sådana tandvårdsåtgärder som omfattas av ett avtal om abonnemangstandvård enligt 2 §.
Tandvårdsersättning får inte heller lämnas för tandvårdsåtgärder till den del dessa betalas med tandvårdsbidrag.
3 kap. 3 §
Vårdgivaren ska till Försäkringskassan lämna uppgifter om
utförd tandvård, och
innehållet i ingångna avtal om abonnemangstandvård enligt 2 kap. 2 § och om ett sådant avtal har upphört att gälla i förtid.
Vårdgivaren ska till Socialstyrelsen lämna uppgifter om sina patienters tandhälsa.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vårdgivarens uppgiftsskyldighet i förhållande till Försäkringskassan och Socialstyrelsen och om den information som vårdgivaren ska lämna till en patient.
4 kap. 2 §
Om en vårdgivare har fått ersättning enligt denna lag med ett för högt belopp, får Försäkringskassan kräva tillbaka den ersättning som felaktigt har betalats ut. Försäkringskassan får, i stället för att kräva återbetalning, räkna av beloppet från en annan fordran som vårdgivaren har på ersättning enligt denna lag.
Första stycket gäller inte särskilt tandvårdsbidrag, om vårdgivaren har haft skälig anledning att anta att patienten varit berättigad till sådant bidrag.
5 a §
Försäkringskassan ska på ansökan av en patient eller en vårdgivare göra en förhandsprövning av om förutsättningarna för särskilt tandvårdsbidrag enligt 2 kap. 1 a § första stycket 2 är uppfyllda.
7 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om när förhandsprövning ska ske i andra fall än som avses i 5–6 §§.