SFS 2005:408

Lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

utfärdad den 2 juni 2005.

Enligt riksdagens beslut¹⁾ föreskrivs²⁾ att 3 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. skall ha följande lydelse.

2): Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling (EGT L 9, 15.01.2003 s. 3, Celex 32002L0092).

Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige finns särskilda bestämmelser, nämligen

för kreditinstitut 4 kap. 1, 2 och 4–6 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
för värdepappersföretag 1 kap. 3 c § och 2 kap. 7 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
för finansiella institut 4 kap. 3 § lagen om bank- och finansieringsrörelse,
för utländska försäkringsgivare lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige,
för börser, auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer 2 kap. 7 §, 7 kap. 2 § respektive 8 kap. 3 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
för centrala värdepappersförvarare 2 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,
för förvaltningsbolag och fondföretag 1 kap. 6–11 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder,
för utgivare av elektroniska pengar 2 kap. 8 § samt 5 kap. 6 och 7 §§ lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar,
för företag som driver inlåningsverksamhet 2 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, och
för utländska försäkringsförmedlare 3 kap. lagen (2005:405) om försäkringsförmedling.