SFS 2016:48

Lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

utfärdad den 4 februari 2016.

Enligt riksdagens beslut¹⁾ föreskrivs att 3 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ska ha följande lydelse.

Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige finns särskilda bestämmelser, nämligen

för kreditinstitut 4 kap. 1, 2 och 4–6 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
för värdepappersföretag 4 kap. 1 och 4 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
för finansiella institut 4 kap. 3 § lagen om bank- och finansieringsrörelse,
för utländska försäkringsgivare lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,
för börser och clearingorganisationer 12 kap. 9 § och 19 kap. 12 § lagen om värdepappersmarknaden,
för förvaltningsbolag och fondföretag 1 kap. 6–7, 10 och 11 §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
för utgivare av elektroniska pengar 3 kap. 26–28 §§ lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
för företag som driver inlåningsverksamhet 2 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,
för utländska försäkringsförmedlare 3 kap. lagen (2005:405) om försäkringsförmedling,
för företag som tillhandahåller betaltjänster 3 kap. 26 och 27 §§ lagen (2010:751) om betaltjänster,
för utländska AIF-förvaltare 5 kap. lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och
för företag som driver verksamhet med konsumentkrediter 2 och 8 §§ lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter.