1 §

Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i

• luftfartslagen (1957:297)

• konsumentkreditlagen (1992:830),

• lagen (1992:1672) om paketresor,

• tobakslagen (1993:581),

• alkohollagen (1994:1738),

• lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,

• radio- och tv-lagen (2010:696),

• lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet,

• lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas,

• lagen (1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende,

• lagen (1999:268) om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

• lagen (1999:158) om investerarskydd,

• lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,

• lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

• prisinformationslagen (2004:347),

• distans- och hemförsäljningslagen (2005:59),

• försäkringsavtalslagen (2005:104),

• lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, och

• lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet

2 §²⁾

2)

Senaste lydelse 2009:1084.

Lagen tillämpas

1. då näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet,

2. på sådana tv-sändningar över satellit som omfattas av radio- och tv-lagen (2010:696),

3. då Konsumentombudsmannen fullgör sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen³⁾ , och

4. då behörig myndighet fullgör sina skyldigheter enligt Europarlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden⁴⁾ .

3)

EUT L 364, 9.12.2004, s. 1 (Celex 32004R2006).

4)

EUT L 376, 27.12.2006, s. 1 (Celex 32006L0123).

Bestämmelserna om garantier i 22 § tillämpas inte i fråga om en tjänst som tillhandahålls av en näringsidkare som är etablerad i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Detsamma gäller bestämmelserna i 4 § tredje stycket och 7 § när en näringsidkare, som är etablerad i en annan stat än Sverige inom EES, riktar marknadsföring mot en annan näringsidkare.

29 §

En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknadsstörningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot

• 7 §,

• 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12–17 §§,

• 18 §,

• 20 §, eller

• någon av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG.

Detsamma gäller om en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot någon av bestämmelserna i

• 14 § första stycket 2 eller 3 eller 14 a § första stycket 2 eller 3 tobakslagen (1993:581),

• 4 kap. 10 § alkohollagen (1994:1738),

• 8 kap. 7 § första stycket, 8, 9 eller 14 § första eller andra stycket samt 15 kap. 4 § radio- och tv-lagen (2010:696),

• 11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller 8 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara till andra än konsumenter.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.

Avgiften tillfaller staten.