1 §²⁾

2)

Senaste lydelse 2018:174.

Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i

• socialförsäkringsbalken,

• lagen (1992:1672) om paketresor,

• tobakslagen (1993:581),

• lotterilagen (1994:1000),

• sjölagen (1994:1009),

• lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,

• lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet,

• lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas,

• lagen (1999:158) om investerarskydd,

• lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,

• lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

• lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

• prisinformationslagen (2004:347),

• lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler,

• försäkringsavtalslagen (2005:104),

• lagen (2005:405) om försäkringsförmedling,

• lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet,

• lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

• lagen (2010:510) om lufttransporter,

• radio- och tv-lagen (2010:696),

• lagen (2010:751) om betaltjänster,

• alkohollagen (2010:1622),

• konsumentkreditlagen (2010:1846),

• lagen (2011:914) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt,

• lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

• lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och tillskottsnäring,

• lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar,

• lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden,

• lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter,

• lagen (2016:415) om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner,

• lagen (2016:915) om krav på installationer för alternativa drivmedel, och

• lagen (2017:425) om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.

29 §³⁾

3)

Senaste lydelse 2017:427.

En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknadsstörningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot

• 7 §,

• 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12–17 §§,

• 18 §,

• 20 §, eller

• någon av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG.

Detsamma gäller om en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot någon av bestämmelserna i

• 64 kap. 46 § socialförsäkringsbalken,

• 14 § första stycket 2 eller 3 eller 14 a § första stycket 2 eller 3 tobakslagen (1993:581),

• 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622),

• 8 kap. 7 § första stycket, 8, 9 eller 14 § första eller andra stycket samt 15 kap. 4 § radio- och tv-lagen (2010:696),

• 11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller 8 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara till andra än konsumenter,

• 11 § första stycket 2 eller 12 § lagen (2017:425) om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.

Avgiften tillfaller staten.