1 kap.

2 § ⁴⁾

4)

Senaste lydelse 2019:494.

Bestämmelserna i denna balk om hushållning med mark- och vattenområden, tillstånd, anmälan och tillåtlighet ska i fråga om geologisk lagring av koldioxid tillämpas även på Sveriges kontinentalsockel utanför territorialgränsen.

Ytterligare bestämmelser om balkens tillämpning utanför territorialgränsen finns i 7 kap. 32 §, 10 kap. 18 a § och 15 kap. 40 § samt i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.

9 kap.

6 e § ⁵⁾

5)

Senaste lydelse 2022:1100.

Tillstånd till täkt får ges endast om tillståndet förenas med en skyldighet att ställa säkerhet enligt 16 kap. 3 § för uppfyllandet av de villkor som ska gälla för tillståndet. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver dock inte ställa säkerhet.

Kravet på säkerhet gäller inte de delar av verksamheten som omfattas av kravet i 15 kap. 59 § på säkerhet vid utvinningsverksamhet.

7 a § ⁶⁾

6)

Senaste lydelse 2019:1263.

En verksamhet för behandling av avfall som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt detta kapitel eller föreskrifter som har meddelats med stöd av kapitlet får tillåtas endast om det finns skäl att anta att den planerade behandlingen kommer att uppfylla kraven i 15 kap. 10 § på hantering av avfall.

15 kap. Avfall och förebyggande av avfall

Kapitlets syfte och tillämpningsområde

1 §

I detta kapitel finns bestämmelser som syftar till att främja avfallsförebyggande åtgärder, resurseffektiv avfallshantering och annan hushållning med material och råvaror så att en cirkulär ekonomi med minskade avfallsmängder uppnås.

2 §

Bestämmelserna i kapitlet avser

1. avfall och när avfall upphör att vara avfall,

2. hur avfall ska förebyggas och hanteras,

3. ansvar för hanteringen av avfall,

4. producentens och producentansvarsorganisationens ansvar,

5. förbud mot viss hantering av avfall,

6. avfallsplaner och avfallsförebyggande program,

7. ytterligare föreskrifter om avfallsförebyggande åtgärder och avfallshantering, och

8. ekonomisk säkerhet och andra kostnader.

3 §

Detta kapitel och föreskrifter som har meddelats med stöd av kapitlet ska inte tillämpas på icke-förorenade schaktmassor, om det är säkerställt att materialet kommer att användas

1. i sitt naturliga tillstånd,

2. för byggnads- eller anläggningsändamål,

3. på den plats där arbetena utfördes, och

4. på ett sätt som inte skadar eller innebär någon olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Ord och uttryck

4 §

Med avfall avses i denna balk varje ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med, avser att göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med.

Ett ämne eller föremål som uppkommit i en produktionsprocess där huvudsyftet inte är att producera ämnet eller föremålet ska anses vara en biprodukt i stället för avfall, om

1. det är säkerställt att ämnet eller föremålet kommer att fortsätta användas,

2. ämnet eller föremålet kan användas direkt utan någon annan bearbetning än den bearbetning som är normal i industriell praxis,

3. ämnet eller föremålet har producerats som en integrerad del av produktionsprocessen, och

4. den användning som avses inte strider mot lag eller annan författning och inte leder till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa.

5 §

I denna balk avses med

1. avfallsförebyggande åtgärder: åtgärder som vidtas innan ett ämne eller föremål har blivit avfall och som syftar till en minskning av

   1. mängden avfall,

   2. innehållet av farliga ämnen i material och produkter, eller

   3. de negativa effekterna på människors hälsa och miljön som avfall kan ge upphov till,

2. avfallsinnehavare: en avfallsproducent eller en fysisk eller juridisk person som har avfall i sin besittning,

3. avfallsproducent: den som producerar avfall eller den som genom förbehandling, blandning eller andra förfaranden ändrar avfallets art eller sammansättning,

4. behandla avfall: återvinna eller bortskaffa avfall,

5. bilskrotare: den som bedriver yrkesmässig verksamhet som syftar till att återvinna eller bortskaffa uttjänta bilar,

6. bioavfall: biologiskt nedbrytbart

   1. trädgårds- eller parkavfall,

   2. livsmedels- eller köksavfall från hushåll, kontor, restauranger, grossister, matsalar, catering och detaljhandelslokaler, och

   3. livsmedels- eller köksavfall från livsmedelsindustrin som är jämförbart med sådant avfall som avses i b,

7. bortskaffa avfall: göra sig av med eller förbereda för att göra sig av med något som är avfall utan att återvinna det eller utan att lämna avfallet till någon som samlar in eller transporterar bort det,

8. bygg- och rivningsavfall: avfall från bygg- och rivningsarbeten,

9. deponera avfall: bortskaffa avfall genom att lägga det på en deponi,

10. deponi: en upplagsplats för avfall som finns på eller i jorden, dock inte en plats där avfall

    1. lastas om för att förbereda det för vidare transport till en annan plats där det ska behandlas,

    2. lagras innan det återvinns, om lagringen görs under en kortare period än tre år, eller

    3. lagras innan det bortskaffas, om lagringen görs under en kortare period än ett år,

11. fastighetsinnehavare: den som äger en fastighet eller den som enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska anses som fastighetsägare,

12. förbereda avfall för återanvändning: kontrollera, rengöra eller reparera något som är avfall så att det kan återanvändas utan ytterligare behandling,

13. förbrukat kontorspapper: avfall som utgörs av kopieringspapper, blanketter, skrivblock och andra liknande produkter av papper,

14. förbrukat matfett: avfall som utgörs av frityrolja eller annat matfett, och som har producerats i samband med yrkesmässig beredning av livsmedel, dock inte fett från fettavskiljare,

15. handlare: den som yrkesmässigt köper eller säljer avfall, oavsett om den har avfallet i sin besittning,

16. hantera avfall: samla in, transportera, sortera, behandla eller ta någon annan fysisk befattning med avfall, eller vidta åtgärder som inte innebär fysisk befattning med avfall men som syftar till att samla in, transportera, sortera, behandla avfall eller till att avfall byter ägare eller innehavare,

17. icke-förorenade schaktmassor: avfall som utgörs av icke-förorenad jord och annat naturligt förekommande material och som har producerats i samband med byggnads- eller anläggningsarbeten,

18. kommunalt avfall: avfall från hushåll och sådant avfall från andra källor som till sin art och sammansättning liknar avfall från hushåll, med undantag för

    1. avfall från tillverkning,

    2. avfall från jord- och skogsbruk,

    3. avfall från fiske,

    4. avfall från septiktankar, avloppsnät och avloppsrening,

    5. bygg- och rivningsavfall, och

    6. uttjänta bilar,

19. materialåtervinna avfall: upparbeta avfall till nya ämnen eller föremål som inte ska användas som bränsle eller fyllnadsmaterial,

20. mäklare: den som yrkesmässigt förmedlar avfall för behandling, oavsett om den har avfallet i sin besittning eller inte,

21. producent: den som yrkesmässigt utvecklar, tillverkar, bearbetar, behandlar eller överlåter produkter eller som för in produkter till Sverige,

22. producentansvarsorganisation: en juridisk person som förebygger eller hanterar avfall från producenters produkter,

23. returpapper: kommunalt avfall som utgörs av tidningar, tidskrifter, direktreklam, kataloger, papper som tidningar trycks på och andra liknande produkter av papper,

24. samla in avfall: hämta eller ta emot avfall, om detta inte är en del av behandlingen av avfallet, eller sortera, lagra eller på något annat sätt ta befattning med avfall innan det transporteras vidare till den plats där behandlingen ska påbörjas, om åtgärden inte utförs av avfallsproducenten på den plats där avfallet uppkom,

25. system för utökat producentansvar för avfallshantering: ett system som innebär att producenter ansvarar ekonomiskt eller organisatoriskt för hanteringen av avfallsledet i en produkts livscykel,

26. trädgårds- och parkavfall: avfall från skötsel av trädgårdar eller parker som är biologiskt nedbrytbart och består av gräsklipp, löv, grenar och andra växtdelar,

27. uttjänt bil: en personbil, buss eller lastbil vars totalvikt inte överstiger 3 500 kilogram och som är avfall,

28. återanvändning: att en produkt eller en komponent som inte är avfall används igen för att fylla samma funktion som den ursprungligen var avsedd för, och

29. återvinna avfall: vidta en åtgärd som innebär att avfall kommer till nytta som ersättning för något annat material eller förbereds för en sådan nytta eller en åtgärd som innebär att avfall förbereds för återanvändning.

När avfall upphör att vara avfall

6 §

Avfall som har genomgått ett förfarande för återvinning upphör att vara avfall, om

1. ämnet eller föremålet ska användas för ett visst ändamål,

2. det finns en marknad för eller efterfrågan på sådana ämnen eller föremål,

3. ämnet eller föremålet uppfyller tillämpliga krav i lag eller annan författning, och

4. användningen av ämnet eller föremålet inte leder till allmänt negativa följder för människors hälsa eller miljön.

7 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om när avfall upphör att vara avfall.

8 §

Den som för första gången släpper ut ett ämne eller föremål som har upphört att vara avfall på marknaden ska se till att ämnet eller föremålet uppfyller tillämpliga krav i lag eller annan författning.

Om ett sådant ämne eller föremål används utan att ha släppts ut på marknaden, ska i stället den som för första gången använder ämnet eller föremålet se till att det uppfyller kraven.

Hur avfall ska förebyggas och hanteras

Avfallsförebyggande åtgärder

9 §

I 2 kap. 5 § finns skyldigheter för alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd att vidta avfallsförebyggande åtgärder.

Hantering av avfall

10 §

Den som hanterar avfall ska se till att hanteringen inte skadar eller orsakar risk för skada på människors hälsa eller miljön. Särskild hänsyn ska tas till

1. den risk som hanteringen kan innebära för skada på vatten, luft, mark, växter eller djur,

2. de olägenheter som hanteringen kan innebära genom buller eller lukt, och

3. den negativa påverkan som hanteringen kan ha på sådana särskilt skyddade områden som avses i 7 kap., på andra områden av särskild betydelse för miljön eller på landskapet i övrigt.

Avfallshierarkin vid valet av behandlingsmetod

11 §

Den som är ansvarig för att avfall blir behandlat ska se till att avfallet

1. återvinns genom att det förbereds för återanvändning,

2. materialåtervinns, om det är lämpligare än 1,

3. återvinns på något annat sätt, om det är lämpligare än 1 och 2, eller

4. bortskaffas, om det är lämpligare än 1–3.

Vid valet av behandlingsmetod för avfallet ska den behandling som bäst skyddar människors hälsa och miljön som helhet anses som lämpligast, om behandlingen inte är orimlig.

Ansvar för hanteringen av avfall

Kommuners ansvar för hantering av avfall

12 §

Varje kommun är ansvarig för all hantering av följande avfall inom kommunen:

1. kommunalt avfall,

2. avloppsfraktioner och filtermaterial från enskilda avloppsanläggningar, som är dimensionerade för högst 25 personekvivalenter, om anläggningen endast används för

   1. hushållsspillvatten, eller

   2. spillvatten som till sin art och sammansättning liknar hushållsspillvatten,

3. avfall från torrtoaletter och liknande lösningar, och

4. bygg- och rivningsavfall som inte har producerats i en yrkesmässig verksamhet.

Ansvaret för all hantering gäller inte den sortering eller insamling som ska göras av avfallsproducenten eller avfallsinnehavaren innan avfallet lämnas över till kommunen.

Ansvaret enligt första stycket 1 gäller inte sådant kommunalt avfall som en avfallsproducent ansvarar för enligt 18 §.

13 §

Kommunen ska transportera bort det avfall som avses i 12 § från den fastighet där avfallet har producerats, om

1. borttransport behövs för att tillgodose såväl skyddet för människors hälsa och miljön som enskilda intressen,

2. fastighetsinnehavaren begär att kommunen ska transportera bort avfallet och det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna, eller

3. det framgår av föreskrifter som har meddelats med stöd av detta kapitel.

När kommunen planerar och beslutar hur den ska ta sitt ansvar för avfallshanteringen ska kommunen ta hänsyn till de behov som finns för olika slag av bebyggelse.

14 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. undantag från kommunens ansvar enligt 12 och 13 §§ i fråga om avfall som ska samlas in eller behandlas av en producent eller en producentansvarsorganisation, och

2. skyldigheter för kommuner att vidta de åtgärder som krävs för att avfallshanteringen ska fungera när ansvaret för hanteringen är uppdelat mellan kommunen och en producent eller en producentansvarsorganisation.

15 §

Regeringen eller den eller de myndigheter eller kommuner som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att kommunen ska ansvara för att annat avfall än sådant som avses i 12 eller 13 § behandlas och samlas in från den fastighet där avfallet produceras.

Föreskrifterna får endast avse

1. avfall som av hälso- eller miljöskäl behöver hanteras av kommunen, och

2. avfall som omfattas av ett system för utökat producentansvar för avfallshantering och som av samordningsskäl bör hanteras tillsammans med sådant avfall som kommunen ansvarar för enligt 12 § eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 1.

Förbud för andra än kommunen att hantera visst avfall

16 §

Om kommunen är ansvarig för hantering av avfall enligt detta kapitel, eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av kapitlet, får inte hanteringen utföras av någon annan än kommunen eller den som kommunen anlitar.

Om det följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av balken får dock

1. en fastighetsinnehavare på fastigheten återvinna eller bortskaffa

   1. bioavfall, eller

   2. avfall från torrtoaletter eller liknande lösningar, eller

2. en nyttjanderättsinnehavare på fastigheten återvinna eller bortskaffa trädgårds- och parkavfall.

Avfallsproducenters och avfallsinnehavares ansvar för hantering av avfall

17 §

Varje avfallsproducent är ansvarig för all hantering av det avfall som den har producerat. Varje avfallsinnehavare är ansvarig för all hantering av det avfall som den har i sin besittning.

Ansvaret för avfallsproducenten och avfallsinnehavaren gäller inte, om

1. kommunen är ansvarig för avfallet enligt 12 eller 13 § eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 14 eller 15 §,

2. det för avfallet har införts ett system för utökat producentansvar för avfallshantering eller det annars framgår av lag eller annan författning att avfallsproducenten eller avfallsinnehavaren inte är ansvarig, eller

3. avfallsinnehavaren endast transporterar avfall på uppdrag av någon annan.

18 §

En avfallsproducent är ansvarig för all hantering av det kommunala avfall som har producerats i

1. en detaljhandel, med undantag för torghandel, eller

2. en yrkesmässig verksamhet, om avfallet består av

   1. förbrukat matfett, eller

   2. förbrukat kontorspapper och returpapper.

Första stycket 1 gäller inte för det avfall som omfattas av ett system för utökat producentansvar för avfallshantering.

Kommuners andrahandsansvar för avfall som ska hanteras av en avfallsproducent

19 §

En avfallsproducent får begära att kommunen ska ansvara för all hantering av avfallsproducentens avfall som avses i 18 §. Kommunen ska godkänna en begäran om producenten kan visa att

1. det finns ett bristande utbud av tjänster för avfallshanteringen,

2. transportavstånden är orimligt långa, eller

3. avfallshanteringstjänsterna erbjuds med oskäliga avtalsvillkor.

Kommunens ansvar för att hantera avfallet ska vara tidsbegränsat och gälla för en period på fem år från den dag begäran godkänts.

Dispens från kommunens ansvar att hantera avfall

20 §

Kommunen får, efter ansökan av någon annan än den som bedriver en yrkesmässig verksamhet, ge sökanden dispens från förbudet i 16 § första stycket att hantera det avfall som kommunen ansvarar för, om det finns särskilda skäl och den som ska hantera avfallet kommer att göra det på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt.

21 §

Länsstyrelsen får, efter ansökan av den som bedriver en yrkesmässig verksamhet, ge verksamheten dispens från förbudet i 16 § första stycket att hantera det avfall som kommunen ansvarar för och som produceras i verksamheten, om avfallet kommer att

1. hanteras på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt, och

2. behandlas på ett sätt som ger en materialåtervinning eller annan återvinning som är åtminstone likvärdig med den kommunala behandlingen i berörda kommuner.

Om en ansökan avser kommunalt avfall, ska den avse allt sådant avfall. En ansökan ska avse avfallshantering i en kommun eller i flera kommuner inom ett län.

Första stycket gäller inte avfall som omfattas av ett system för utökat producentansvar för avfallshantering eller som produceras av hushåll.

22 §

Den som har fått en dispens enligt 20 eller 21 § är ansvarig för all hantering av det avfall som dispensen avser.

Dispensen får förenas med villkor och ska begränsas i tiden. Länsstyrelsen ska informera Naturvårdsverket och berörda kommuner om dispenser enligt 21 §.

23 §

En dispens enligt 20 eller 21 § får återkallas om det inte längre finns förutsättningar för beslutet.

Handlares och mäklares ansvar

24 §

Handlare och mäklare, som inte är avfallsinnehavare, ansvarar för all hantering av det avfall som de köper, säljer eller på något annat sätt förmedlar.

Transportörers ansvar

25 §

Den som yrkesmässigt transporterar avfall på uppdrag av någon annan ska

1. se till att avfallet hanteras i enlighet med 10 § i samband med transporten, och

2. transportera avfallet till den plats som uppdragsgivaren eller en myndighet har anvisat.

Om avfallet inte tas emot där, ska transportören lämna tillbaka avfallet. Den som har lämnat över avfallet är då skyldig att ta tillbaka det.

Vad ansvaret innebär

26 §

Ansvaret för all hantering av avfall enligt 12, 17–19, 22 och 24 §§ innebär att den ansvarige ska

1. se till att avfallet hanteras i enlighet med 10 §,

2. se till att avfallshierarkin följs vid valet av behandlingsmetod, och

3. stå för kostnaderna för all hantering av avfallet.

Bestämmelser om att en kommun kan ta ut avgifter för sin avfallshantering finns i 27 kap. 4 §.

Krav på kontroll

27 §

Den som ansvarar för att hantera avfall i en yrkesmässig verksamhet får endast lämna över avfallet till någon annan om det kontrollerats att den som tar emot avfallet har gjort de anmälningar eller har de tillstånd, godkännanden eller dispenser som krävs för hanteringen. Handlare och mäklare, som inte är avfallsinnehavare, ska i stället kontrollera den som avfallet säljs eller förmedlas till.

Kontrollen av om kravet är uppfyllt ska göras på ett sätt som skäligen kan begäras. En kontroll behöver inte göras om den som tar emot avfallet är en kommun eller den som kommunen har anlitat.

Om avfallet lämnas över till någon som yrkesmässigt transporterar avfall, ska både den som transporterar avfallet och den nya avfallsinnehavaren kontrolleras. Den som yrkesmässigt transporterar avfall på uppdrag av någon annan behöver inte göra en kontroll av den som tar emot avfallet.

När ansvaret för att hantera avfall upphör eller övergår till någon annan

28 §

Ansvaret för att hantera avfall upphör när avfallet är fullständigt behandlat och alla nödvändiga förfaranden har vidtagits så att

1. avfallet har upphört att vara avfall enligt 6 §, eller

2. inget avfall återstår.

29 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om när avfallet är fullständigt behandlat och vilka nödvändiga förfaranden som ska ha vidtagits för att ansvaret för att hantera avfallet ska upphöra.

30 §

Ansvaret för att hantera avfall övergår till en ny avfallsinnehavare, om en kontroll enligt 27 § har gjorts och avfallet har lämnats över. Detta gäller dock inte om något annat har föreskrivits i lag eller annan författning.

Om en avfallsproducent eller annan avfallsinnehavare anlitar en transportör för att transportera avfallet, övergår ansvaret först när avfallet lämnas över till den nya avfallsinnehavaren. Om den nya avfallsinnehavaren anlitar en transportör, går ansvaret över till den nya avfallsinnehavaren när transportören har hämtat avfallet.

Om ingen kontroll enligt 27 § har gjorts, ansvarar både den nya och den föregående avfallsinnehavaren för avfallet.

31 §

Ansvaret för sådana handlare och mäklare som inte är avfallsinnehavare att hantera avfall övergår till den avfallsinnehavare som handlaren eller mäklaren har sålt eller förmedlat avfallet till, om en kontroll enligt 27 § har gjorts och avfallsinnehavaren har fått avfallet i sin besittning. Om ingen kontroll har gjorts, ansvarar både avfallsinnehavaren och handlaren eller mäklaren.

Om en sådan handlare eller mäklare, som inte är avfallsinnehavare, förmedlar eller säljer avfallet till en annan handlare eller mäklare, som inte heller är avfallsinnehavare, övergår ansvaret till den nya handlaren eller mäklaren, om en kontroll enligt 27 § har gjorts och försäljningen eller förmedlingen är slutförd. Om ingen kontroll har gjorts, ansvarar både den nya handlaren eller mäklaren och den föregående handlaren eller mäklaren.

Producentens och producentansvarsorganisationens ansvar

32 §

För att införa system för utökat producentansvar för avfallshantering får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet för producenter att

1. se till att avfall hanteras i enlighet med 10 § och på ett sätt som möjliggör en lämplig behandling enligt 11 §,

2. betala avgifter för att täcka det allmännas kostnader för hantering av avfall från nedskräpning och information om nedskräpning, eller på något annat sätt ansvara ekonomiskt för avfallshantering och information om hanteringen,

3. inrätta ett system för egenkontroll för att säkerställa att skyldigheter enligt denna balk, föreskrifter som är meddelade med stöd av balken och skyldigheter som följer av EU-förordningar inom balkens tillämpningsområde följs, och

4. vidta åtgärder som möjliggör en effektiv insamling av avfall.

Föreskrifterna får endast avse avfall som utgörs av den typ av produkter som producenterna utvecklar, tillverkar, bearbetar, behandlar, överlåter eller för in till Sverige. Föreskrifter som avser sådant avfall, inklusive avfall som utgörs av produkter som producenten inte utvecklat, tillverkat, bearbetat, behandlat, överlåtit eller fört in till Sverige, får endast avse den del av avfallet som motsvarar producentens andel av marknaden för nya produkter av sådan typ eller som på något annat sätt står i rimlig proportion till producentens verksamhet.

33 §

För att främja avfallsförebyggande åtgärder eller en hälso- och miljömässigt godtagbar avfallshantering får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet för producenter att

1. se till att produkter är märkta,

2. lämna information och uppgifter om vilka ämnen och material som en produkt innehåller samt om insamling, återanvändningsgrad, återvinningsgrad eller andra förhållanden,

3. se till att produkter har en viss sammansättning, återanvändbarhet och återvinningsbarhet,

4. vidta åtgärder som möjliggör en effektiv insamling av använda produkter, och

5. vidta andra avfallsförebyggande åtgärder än de som avses i 1–4.

Föreskrifter om skyldigheter för en producent att vidta åtgärder som möjliggör en effektiv insamling av använda produkter som producenten inte utvecklat, tillverkat, bearbetat, behandlat, överlåtit eller fört in till Sverige får endast avse den del av marknaden som motsvarar producentens andel av marknaden för sådana produkter eller som på något annat sätt står i rimlig proportion till producentens verksamhet.

34 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. skyldighet för producenter att tillhandahålla eller anlita en producentansvarsorganisation,

2. förbud att yrkesmässigt överlåta eller saluföra produkter om produktens producent inte tillhandahåller eller har anlitat en producentansvarsorganisation,

3. tillstånd, godkännande eller anmälan för yrkesmässig drift av en producentansvarsorganisation,

4. kriterier för hur ersättning som en producentansvarsorganisation tar ut från producenterna ska bestämmas,

5. skyldighet för en producentansvarsorganisation att fullgöra sådana skyldigheter som kan föreskrivas för producenter enligt 32 och 33 §§,

6. skyldighet för en producentansvarsorganisation att hantera mer avfall än vad som motsvarar organisationens marknadsandel, under förutsättning att hanteringen avser avfall som producentansvarsorganisationen har rätt att få ersättning för, och

7. att de intäkter som en producentansvarsorganisation för förpackningar har, får användas endast för verksamhet som har samband med organisationens skyldigheter enligt 5 och 6 eller för att göra en utbetalning till de producenter som har anlitat organisationen.

35 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. skyldighet för en producent att utse någon som ska fullgöra skyldigheter som producenten har i ett annat medlemsland i Europeiska unionen, och

2. att det som gäller för en producent enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 32, 33 eller 34 § också ska gälla den som på en producents uppdrag fullgör producentens skyldigheter.

36 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som driver eller avser att driva ett yrkesmässigt system för återanvändning av förpackningar ska anmäla det.