1) Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om polisdatalagen (2010:361)
- 1)
Prop. 2013/14:110, bet. 2013/14:JuU23, rskr. 2013/14:262.
dels att nuvarande 1 kap. 2 a–4 §§ ska betecknas 1 kap. 4–7 §§,
dels att rubriken närmast efter 4 kap. 10 § ska lyda "Fingeravtrycks- och signalementsregister"
dels att 1 kap. 2 och 7 §§, 2 kap. 4, 5, 8, 9, 12, 16–18 §§, 3 kap. 2 och 8 §§, 4 kap. 1, 10, 11–15, 17–19 och 21 §§ och 5 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 3 §, och en ny rubrik närmast före 1 kap. 7 § av följande lydelse,
dels att det ska införas en ny rubrik närmast före 1 kap. 6 § som ska lyda "Lagens tillämpning på juridiska personer".
1 kap. 2 §
2) Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i
- 2)
Ändringen innebär bl.a. att andra och tredje styckena upphävs.
brottsbekämpande verksamhet vid Polismyndigheten, i Nationellt forensiskt centrum dock endast vid behandling av personuppgifter i särskilda register enligt 4 kap.,
brottsbekämpande verksamhet vid Säkerhetspolisen i den utsträckning som anges i detta kapitel och i 5 kap., och
polisiär verksamhet vid Ekobrottsmyndigheten.
Lagen gäller för sådan behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad. Lagen gäller även för annan behandling av personuppgifter, om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
3 §
Denna lag gäller inte vid behandling av personuppgifter enligt
lagen (1998:620) om belastningsregister,
lagen (1998:621) om misstankeregister,
lagen (2000:344) om Schengens informationssystem,
lagen (2006:444) om passagerarregister, eller
lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister.
Lagens uppbyggnad
7 §
I 2 kap. finns allmänna bestämmelser om behandling av personuppgifter.
För personuppgifter som görs eller har gjorts gemensamt tillgängliga gäller även 3 kap.
För personuppgifter som behandlas i register över DNA-profiler, fingeravtrycks- och signalementsregister, penningtvättsregister eller i det internationella registret, gäller 4 kap. i stället för 3 kap.
I 5 kap. finns bestämmelser om behandlingen av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet.
2 kap. 4 §
Polismyndigheten är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför och den behandling som utförs i polisiär verksamhet vid Ekobrottsmyndigheten.
5 §
Polismyndigheten ska utse ett eller flera personuppgiftsombud.
Myndigheten ska anmäla till tillsynsmyndigheten enligt personuppgiftslagen (1998:204) när ett personuppgiftsombud utses eller entledigas.
8 §
Personuppgifter som behandlas enligt 7 § får även behandlas när det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i
brottsbekämpande verksamhet hos Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket,
brottsbekämpande verksamhet hos utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation,
sådan verksamhet hos Polismyndigheten som avser handräckningsuppdrag,
annan verksamhet som Polismyndigheten ansvarar för, om det finns särskilda skäl att tillhandahålla informationen,
verksamhet hos Kriminalvården för att förebygga brott och upprätthålla säkerheten, eller
en myndighets verksamhet
om det enligt lag eller förordning åligger Polismyndigheten att bistå myndigheten med viss uppgift, eller
om informationen tillhandahålls inom ramen för myndighetsöverskridande samverkan mot brott.
Personuppgifter som behandlas enligt 7 § får även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information till riksdagen och regeringen samt, i den utsträckning skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning, till andra.
Regeringen meddelar föreskrifter om att personuppgifter som behandlas enligt 7 § och som avser efterlysta personer och avlägsnanden ur landet får behandlas för att tillhandahålla information till vissa särskilt angivna myndigheter och att uppgifter som behandlas i en förundersökning får tillhandahållas konkursförvaltare.
I ett enskilt fall får personuppgifter som behandlas enligt 7 § även behandlas för att tillhandahålla information för något annat ändamål än de som anges i första–tredje styckena, under förutsättning att ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.
9 §
Personuppgifter får behandlas om
det är nödvändigt för diarieföring, eller
uppgifterna har lämnats till Polismyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten i en anmälan eller liknande och behandlingen är nödvändig för handläggningen.
12 §
Personuppgifter får inte bevaras under längre tid än vad som behövs för något eller några av de i lagen angivna ändamålen.
I följande bestämmelser anges hur länge uppgifter som behandlas automatiserat längst får bevaras:
13 § om uppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga,
3 kap. 9–13 §§ om uppgifter i ärenden om utredning eller beivrande av brott som har gjorts gemensamt tillgängliga,
3 kap. 14 och 15 §§ om andra uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga än som anges i 2,
4 kap. 7 § om uppgifter i register över DNA-profiler,
4 kap. 14–16 §§ om uppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister,
4 kap. 20 § om uppgifter i penningtvättsregister, och
4 kap. 22 § om uppgifter i det internationella registret.
Regeringen meddelar föreskrifter om digital arkivering.
16 §
Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga, om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.
Första stycket gäller inte uppgifter som behandlas i särskilda register enligt 4 kap.
17 §
3) Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av uppgifter om huruvida personer förekommer i register över DNA-profiler som regleras i 4 kap., om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.
- 3)
Senaste lydelse 2014:404. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
18 §
Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av personuppgifter som behandlas i fingeravtrycks- och signalementsregister enligt 4 kap. 11–17 §§, om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.
3 kap. 2 §
Följande personuppgifter får göras gemensamt tillgängliga:
Uppgifter som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verksamhet, om den misstänkta verksamheten
innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver, eller
sker systematiskt.
Uppgifter som behövs för övervakningen av en person, om han eller hon
kan antas komma att begå brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver, och
är allvarligt kriminellt belastad eller kan antas utgöra ett hot mot andras personliga säkerhet.
Uppgifter som förekommer i ett ärende om utredning eller beivrande av brott.
Uppgifter som behövs för att fullgöra vad som följer av internationella åtaganden, om det krävs för att den aktuella förpliktelsen ska kunna fullgöras.
Uppgifter som har rapporterats till Polismyndighetens ledningscentraler.
DNA-profiler får inte göras gemensamt tillgängliga. Att sådana uppgifter får behandlas i särskilda register följer av 4 kap.
Tillgången till uppgifter som görs gemensamt tillgängliga med stöd av första stycket 2 ska begränsas till särskilt angivna tjänstemän som har till uppgift att arbeta med övervakningen. Information om att en person är föremål för övervakning får dock göras tillgänglig för andra.
8 §
Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket får medges direktåtkomst till personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet. Direktåtkomsten får endast avse personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga.
En myndighet som medgetts direktåtkomst ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behörighet och säkerhet.
4 kap. 1 §
4) Polismyndigheten får i den brottsbekämpande verksamheten föra register över DNA-profiler (DNA-registret, utredningsregistret och spårregistret) i enlighet med 2–10 §§. Dessa register får även föras för att underlätta identifiering av avlidna personer.
- 4)
Senaste lydelse 2014:404.
I lagen (2014:400) om Polismyndighetens elimineringsdatabas finns bestämmelser om elimineringsdatabasen.
10 §
5) Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen får medges direktåtkomst till register över DNA-profiler som regleras i detta kapitel.
- 5)
Senaste lydelse 2014:404.
En myndighet som medgetts direktåtkomst ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behörighet och säkerhet.
Fingeravtrycks- och signalementsregister
11 §
Polismyndigheten får föra fingeravtrycks- och signalementsregister i enlighet med 12–17 §§. Dessa register får även föras för att underlätta identifiering av okända personer.
12 §
I fingeravtrycks- och signalementsregister får uppgifter behandlas om en person som
är misstänkt eller dömd för brott och som har varit föremål för åtgärd enligt 28 kap. 14 § rättegångsbalken, eller
har lämnat fingeravtryck enligt 19 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.
Uppgifter om fingeravtryck som inte kan hänföras till en identifierbar person får behandlas om uppgiften kommit fram i en utredning om brott.
Uppgifter om fingeravtryck får även behandlas om det behövs för att fullgöra internationella åtaganden.
I fingeravtrycks- och signalementsregister får inte uppgifter behandlas som har lämnats av en person under femton år enligt 36 § första stycket 2 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.
12 a §
6) Utöver vad som anges i 12 § får i fingeravtrycks- och signalementsregister uppgifter behandlas om en person som har dömts för brott i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen och vars fingeravtrycks- eller signalementsuppgifter har överförts hit med stöd av artikel 4.2 i rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll. Sådana uppgifter får dock endast behandlas om det för motsvarande gärning i Sverige är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver och den som uppgifterna avser vid tidpunkten för gärningen hade fyllt femton år.
- 6)
Senaste lydelse 2012:763.