SFS 2021:1095
Lag om ändring i rättegångsbalken
Utfärdad den 25 november 2021
Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att 45 kap. 10 a § och 50 kap. 13 § rättegångsbalken ska ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2020/21:214, bet. 2021/22:JuU7, rskr. 2021/22:38.
45 kap. 10 a §2)
- 2)
Senaste lydelse 2005:683.
Ett mål ska avgöras efter huvudförhandling. Utan en sådan förhandling får rätten dock
avgöra ett mål på annat sätt än genom dom,
meddela frikännande dom enligt 20 kap. 9 § andra stycket, och
meddela dom i mål där det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening, om huvudförhandling varken begärs av någon av parterna eller behövs med hänsyn till utredningen i målet.
Innan ett mål avgörs med stöd av första stycket 3, ska
den tilltalade informeras om att målet kan komma att avgöras utan huvudförhandling och om sin rätt till en sådan förhandling, och
parterna, om de inte kan anses redan ha slutfört sin talan, ges tillfälle till detta.
Ett beslut enligt 34 kap. 3 § brottsbalken likställs med de påföljder som anges i första stycket 3, om det inte samtidigt finns anledning att förverka villkorligt medgiven frihet från fängelsestraff. Det som sägs i första stycket 3 om villkorlig dom gäller inte villkorlig dom som förenas med föreskrift om samhällstjänst.
50 kap. 13 §3)
- 3)
Senaste lydelse 1999:84.
Hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling, om klagandens ändringsyrkande har medgetts eller om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat.
Om saken kan utredas tillfredsställande får hovrätten även i andra fall avgöra målet utan huvudförhandling,
om parterna har begärt att målet ska avgöras utan huvudförhandling, eller
om ingen av parterna, sedan fråga väckts om avgörande utan huvudförhandling, haft någon invändning mot detta.
Ett mål får alltid avgöras utan huvudförhandling, om en sådan förhandling är obehövlig.
För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling inte hållas.