Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att 5 kap. 5 § samt 9 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 1999/2000:6, bet. 1999/2000:SkU7, rskr. 1999/2000:66.
5 kap. 5 §
Skatteavdrag skall inte heller göras, om den som tar emot ersättningen har en F-skattsedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när den betalas ut. En uppgift om innehav av F-skattsedel får godtas, om den lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon jämförlig handling som även innehåller utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress samt betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer. Uppgiften om innehav av F-skattsedel får dock inte godtas, om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften är oriktig.
Om betalningsmottagaren har F-skattsedel med sådant villkor som avses i 4 kap. 9 §, får skatteavdrag underlåtas endast om F-skattsedeln åberopas skriftligen.
9 kap. 2 §2)
- 2)
Senaste lydelse 1997:773.
Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan drivmedelsförmån som avses i punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370) skall dock värderas till marknadsvärdet.
På begäran av arbetsgivaren får skattemyndigheten bestämma värdet av förmånen om
det finns grund för jämkning av värdet av bilförmån eller kostförmån enligt punkt 4 andra–fjärde styckena av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen, eller
bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker med mer än 10 % från det värde som följer av 42 § första stycket kommunalskattelagen och punkt 1 andra stycket av anvisningarna till den paragrafen.
Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens beslut.