Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)
- 1)
Prop. 2000/01:7, bet. 2000/01:SkU4, rskr. 2000/01:30.
dels att 8 kap. 8 och 15 §§, 10 kap. 13 och 17 §§, 11 kap. 19 § samt 15 kap. 6 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 10 kap. 13 a och 17 a §§, av följande lydelse.
8 kap. 8 §
Skatteavdrag skall göras med 30 % av
sådan ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person,
sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person och är sidoinkomst för mottagaren,
ersättning som inte avser en bestämd tidsperiod eller inte betalas ut vid regelbundet återkommande tillfällen,
ersättning för arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka, och
sådan ersättning för arbete som redovisas i en förenklad skattedeklaration enligt 10 kap. 13 a §.
Om ersättning som avses i första stycket 3 betalas ut tillsammans med ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, skall skatteavdrag göras enligt grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
15 §
Värdet av förmån av någon annan bostad här i landet än semesterbostad eller bostad som avses i 61 kap. 3 a § inkomstskattelagen (1999:1229) skall beräknas enligt värdetabeller.
Tabellerna skall ha följande grunder. Landet delas in i områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en bostad skall bestämmas inom varje område till det genomsnittliga värdet beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom området. För en bostad utanför tätort med närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till 90 % av det lägsta av nämnda genomsnittsvärden.
10 kap. 13 §
En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod.
Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa vare sig skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i skattedeklaration för en viss redovisningsperiod och om skattemyndigheten skriftligen upplysts om detta, behöver någon deklaration inte lämnas för den perioden. Detta gäller även om en förenklad skattedeklaration enligt 13 a § lämnas för redovisningsperioden.
I fråga om den som är skattskyldig till mervärdesskatt gäller andra stycket endast om den skattskyldige enligt 31 § första stycket skall redovisa mervärdesskatten i sin självdeklaration.
13 a §
En fysisk person eller ett dödsbo som har betalat ut ersättning för arbete till en annan fysisk person får fullgöra skyldigheten att lämna skattedeklaration för den ersättningen genom att lämna en förenklad skattedeklaration, om ersättningen inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet.
En förenklad skattedeklaration skall lämnas för varje betalningsmottagare och för varje redovisningsperiod under vilken ersättning för arbete betalats ut.
Vad som sägs i det följande om skattedeklarationer skall, om inte något annat anges, gälla även förenklade skattedeklarationer.
17 §2)
- 2)
Senaste lydelse 1998:347.
En skattedeklaration skall, utom i de fall som anges i 17 a §, ta upp
nödvändiga identifikationsuppgifter,
uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas,
följande uppgifter om skatteavdrag:
den sammanlagda ersättning från vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag,
sammanlagt avdraget belopp,
följande uppgifter om arbetsgivaravgifter:
den sammanlagda ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter,
sammanlagt avdrag enligt 9 kap. 3 §,
periodens sammanlagda avgifter,
följande uppgifter om mervärdesskatt:
utgående skatt,
ingående skatt,
omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder, och
de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt.
En skattedeklaration som skall lämnas av en grupphuvudman skall innehålla de uppgifter som avses i första stycket 1, 2, 5 och 6 samt omfatta hela gruppen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.
17 a §
En förenklad skattedeklaration skall ta upp
nödvändiga identifikationsuppgifter för både utbetalaren och betalningsmottagaren,
uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas,
uppgift om den ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter,
verkställt skatteavdrag,
periodens arbetsgivaravgifter, och
de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad en förenklad skattedeklaration skall ta upp.
11 kap. 19 §
Av 21 kap. följer att beslut om skatt kan omprövas av skattemyndigheten.
Vid en omprövning skall skatten bestämmas på grundval av tillgängliga uppgifter. Om en tillförlitlig beräkning inte kan göras på ett sådant sätt, skall skatten bestämmas efter vad som framstår som skäligt med hänsyn till vad som har kommit fram (skönsbeskattning). Därvid får, om inte omständigheterna talar för något annat, varje skatt som enligt 18 § har bestämts till noll kronor bestämmas till det högsta av de belopp som har bestämts för den skatten vid någon av de tre närmast föregående redovisningsperioderna. I detta fall skall dock beslut rörande mervärdesskatt kvarstå, om endast överskjutande ingående skatt har bestämts för de tre perioderna.
Bestämmelsen i andra stycket tredje meningen gäller inte i fråga om skatt som har redovisats i en förenklad skattedeklaration enligt 10 kap. 13 a §.
15 kap. 6 §
Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som är skyldig att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning inte gjort detta inom föreskriven tid. Förseningsavgift tas dock inte ut när en förenklad skattedeklaration enligt 10 kap. 13 a § får lämnas eller när det är fråga om en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket.
Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.