Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att 1 kap. 2 och 4 §§ samt 16 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) ska ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2008/09:48, bet. 2008/09:SkU14, rskr. 2008/09:110.
1 kap. 2 §2)
- 2)
Senaste lydelse 2006:579.
Lagen gäller vid bestämmande, debitering och betalning av
skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt eller avgift som avses i 1 §,
förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
kontrollavgift enligt 15 kap. 9 §,
kontrollavgift enligt lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m.,
kontrollavgift enligt lagen (2006:575) om särskild skattekontroll i vissa branscher,
transporttillägg som avses i 4 kap. 9 a § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, och
ränta på skatt eller avgift som avses i 1 och 1 a §§ samt på skattetillägg, avgift och transporttillägg som avses i 1–6.
4 §3)
- 3)
Senaste lydelse 2007:1377.
Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även
avgift och avgiftsskyldig,
belopp som ska dras från ersättning för arbete, ränta eller utdelning för betalning av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig att göra sådant avdrag, samt
skattetillägg, förseningsavgift, kontrollavgift, transporttillägg och ränta och den som är skyldig att betala skattetillägg, avgift, transporttillägg eller ränta.
Med skatt likställs
belopp som någon annan än den skattskyldige är betalningsskyldig för enligt denna lag eller, såvitt gäller belopp som har debiterats enligt denna lag, 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag,
belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på grund av ett senare beskattningsbeslut ska betalas in igen till Skatteverket, och
belopp som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket mervärdesskattelagen (1994:200).
Med skattskyldig likställs
handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i 1 §,
den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 9–13 §§ mervärdesskattelagen,
den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en F-skattsedel enligt 4 kap. 7 eller 8 §,
den som Skatteverket enligt 23 kap. 3 § har beslutat ska svara för redovisning och betalning av skatt som hänför sig till verksamhet som bedrivs genom enkelt bolag eller partrederi,
den som är grupphuvudman enligt 6 §,
delägare i handelsbolag som enligt 2 kap. 20 § lagen om handelsbolag och enkla bolag har ålagts betalningsskyldighet för skatt,
den som har rätt till återbetalning enligt
24 eller 25 § lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,
8 § lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,
29 eller 30 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, eller
28–30 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
den som har rätt till återbetalning, kompensation eller nedsättning enligt 9 kap. 2, 3, 4, 5, 6, 8 a, 9, 10 eller 11 §, 11 kap. 12 eller 13 § lagen (1994:1776) om skatt på energi eller omfattas av ett slutligt beslut om skattenedsättning enligt 9 kap. 9 b § tredje stycket samma lag,
den som i egenskap av företrädare för en juridisk person är betalningsskyldig enligt 12 kap. 6 eller 6 a § eller som träffat överenskommelse enligt 12 kap. 7 c §, och
den som i egenskap av ombud för en generalrepresentation eller skatterepresentant för en utländsk försäkringsgivare är betalningsskyldig för skatt enligt 23 kap. 3 c eller 3 d §.
16 kap. 6 §4)
- 4)
Senaste lydelse 2003:664.
Skatt som ska betalas enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt ska ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från beslutsdagen.
Skatt som har bestämts genom omprövningsbeslut eller beslut om debiteringsåtgärd enligt 11 kap. 20 § ska ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen. Detsamma gäller beslut om debitering av skattetillägg, förseningsavgift, kontrollavgift och transporttillägg samt Skatteverkets beslut om ansvar enligt 12 kap. Slutlig skatt behöver dock inte betalas före den tidpunkt som anges i första stycket.
Med förfallodag enligt första och andra styckena avses den 17 och 26 januari, den 12, 17 och 26 augusti, den 12 och 27 december samt den 12 och 26 i övriga månader.
Skatteverket får besluta att betalning ska ske en annan dag än som anges i första och andra styckena, om det finns särskilda skäl.