Enligt riksdagens beslut¹⁾ föreskrivs²⁾ att 2, 4, 5, 7, 8, 10, 12 och 14 b–17 §§ skattebrottslagen (1971:69) ska ha följande lydelse.

1)

Prop. 2025/26:43, bet. 2025/26:SkU6, rskr. 2025/26:160.

2)

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen, i den ursprungliga lydelsen.

2 § ³⁾

3)

Senaste lydelse 1996:658.

Den som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift till en myndighet eller låter bli att till en myndighet lämna deklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift och därigenom ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till personen själv eller annan, döms för skattebrott till fängelse i högst två år.

4 § ⁴⁾

4)

Senaste lydelse 1996:658.

Om brott som avses i 2 § är att anse som grovt, döms för grovt skattebrott till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om det rört mycket betydande belopp, om gärningsmannen använt falska handlingar eller vilseledande bokföring eller om förfarandet ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller i annat fall varit av synnerligen farlig art.

5 § ⁵⁾

5)

Senaste lydelse 1996:658.

Den som av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift till en myndighet och därigenom ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till uppgiftslämnaren eller annan döms för vårdslös skatteuppgift till böter eller fängelse i högst ett år.

Om gärningen med hänsyn till skattebeloppet och övriga omständigheter är av mindre allvarlig art, ska det inte dömas till ansvar enligt första stycket.

7 § ⁶⁾

6)

Senaste lydelse 2011:1247.

Den som, i annat fall än som avses i 2 §, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift till

1. en myndighet, om uppgiften rör förhållande som har betydelse för skyldigheten för uppgiftslämnaren eller annan att betala skatt,

2. någon som är skyldig att för henne eller honom innehålla skatt eller lämna kontrolluppgift eller motsvarande underrättelse, om uppgiften rör förhållande som har betydelse för skyldighetens fullgörande eller för skyldigheten för uppgiftslämnaren eller annan att betala skatt,

döms för skatteredovisningsbrott till böter eller fängelse i högst sex månader.

Detsamma gäller den som, i annat fall än som avses i 2 §, uppsåtligen låter bli att lämna en föreskriven uppgift angående sådant förhållande som anges i första stycket 1 eller 2 till någon som avses där. Detta gäller dock endast under förutsättning att uppgiften ska lämnas utan föreläggande eller uppmaning och inte avser egen inkomstdeklaration.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar enligt första eller andra stycket.

8 § ⁷⁾

7)

Senare lydelse 1996:658.

Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 7 § första stycket 2 eller andra stycket döms för vårdslös skatteredovisning till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar enligt första stycket.

10 § ⁸⁾

8)

Senare lydelse 1996:658.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet eller sådan skyldighet att föra och bevara räkenskaper, som föreskrivs för vissa uppgiftsskyldiga och därigenom ger upphov till fara för att myndighets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift allvarligt försvåras, döms för försvårande av skattekontroll till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar enligt första stycket.

12 § ⁹⁾

9)

Senaste lydelse 2018:564.

Den som på eget initiativ vidtar åtgärd som leder till att skatten kan påföras, tillgodoräknas eller återbetalas med rätt belopp, döms inte till ansvar enligt 2–8 §§.

Ansvar enligt 10 § inträder inte för den som på eget initiativ uppfyller skyldighet som där avses.

En vidtagen åtgärd enligt första stycket anses inte vara på eget initiativ om

1. Skatteverket har informerat om att myndigheten ska genomföra en generell kontroll,

2. åtgärden har en koppling till den generella kontrollen, och

3. åtgärden vidtas först två månader efter utgången av den månad då Skatteverket informerade om den generella kontrollen.

14 b § ¹⁰⁾

10)

Senaste lydelse 1985:105.

En ansökan enligt 14 a § ska ha kommit in till tingsrätten före utgången av den tid som begärs förlängd.

Har ansökningen getts in i rätt tid, bortfaller möjligheten att döma ut påföljd för brottet tidigast när beslut på grund av ansökningen har fattats. Om ansökningen inte bifalls, ska det i fråga om möjligheten att döma ut påföljd anses som om någon ansökan inte har gjorts.

14 c § ¹¹⁾

11)

Senaste lydelse 1996:658.

Tingsrättens handläggning av mål enligt 14 a § är skriftlig. I handläggningen får muntlig förhandling ingå när det kan antas vara till fördel för utredningen. Den misstänkte och dennes försvarare ska beredas tillfälle att yttra sig över åklagarens ansökan om så kan ske.

Beslut varigenom en domstol lämnat en ansökan enligt 14 a § utan bifall får inte överklagas. Beslut av tingsrätt att medge förlängning enligt 14 a § får överklagas. Överklagandet ska ha kommit in inom två veckor från den dag då den misstänkte, på sätt som gäller för delgivning av stämning i brottmål, delgavs beslutet.

I övrigt ska vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om brottmål gälla i tillämpliga delar.

15 § ¹²⁾

12)

Senaste lydelse 1985:416.

Har ett mål om brott enligt denna lag samband med en fråga om skatt eller avgift som handläggs vid en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet, får handläggningen av brottmålet vila i avvaktan på utgången i skatte- eller avgiftsfrågan endast om det är av avgörande betydelse för prövningen av målet att den frågan avgörs först.

I mål som avses i första stycket ska rätten samråda med förvaltningsdomstolen eller förvaltningsmyndigheten om målets handläggning, om det inte är obehövligt.

16 § ¹³⁾

13)

Senaste lydelse 1983:460.

En fråga om skatt eller avgift som handläggs vid en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet ska handläggas med förtur, om handläggningens resultat är av väsentlig betydelse för en förundersökning om brott enligt denna lag eller ett åtal för sådant brott.

Åklagaren ska se till att den domstol eller myndighet som avses i första stycket underrättas om sådana omständigheter som kan vara av betydelse för frågan om förtursbehandling.

17 § ¹⁴⁾

14)

Senaste lydelse 2003:682.

Förvaltningsmyndigheter som handlägger frågor om skatter eller avgifter ska göra anmälan till åklagaren så snart det finns anledning att anta att brott enligt denna lag har begåtts. Detta gäller dock inte om det kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd enligt denna lag eller om anmälan av annat skäl inte behövs. Skatteverket får fullgöra anmälningsskyldigheten till enhet inom myndigheten som ska medverka vid brottsutredning, om det inte finns skäl att anta att brottet föranleder annan påföljd än böter och den misstänkte kan antas erkänna gärningen. Detta gäller dock endast om den misstänkte fyllt tjugoett år.

Har i lag eller förordning meddelats bestämmelse som avviker från föreskrifterna i första stycket gäller den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2026.