Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs2) i fråga om socialtjänstlagen (2001:453)
- 1)
Prop. 2015/16:44, bet. 2015/16:UbU6, rskr. 2015/16:148.
- 2)
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.
dels att nuvarande 3 kap. 3 b § ska betecknas 3 kap. 3 c §,
dels att 3 kap. 3 a § och den nya 3 kap. 3 c § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 3 b §, av följande lydelse.
3 kap. 3 a §3)
- 3)
Senaste lydelse 2015:982.
Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verksamhet rörande barn och unga.
Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och unga som innefattar
bedömning av om utredning ska inledas,
utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder, eller
uppföljning av beslutade insatser.
Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självständigt utför arbetsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfarenhet för uppgiften.
3 kap. 3 b §
Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz finns i lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.
3 kap. 3 c §4)
- 4)
Senaste lydelse av tidigare 3 kap. 3 b § 2013:1146.
För utförande av de uppgifter som anges i 3 a § andra stycket, får socialnämnden även använda handläggare som har annan utländsk utbildning än sådan som avses i 3 b §, om utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan.
Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall bedöma om kraven enligt första stycket är uppfyllda.