Enligt riksdagens beslut¹⁾ föreskrivs att 7 och 10 §§ strafftidslagen (2018:1251) ska ha följande lydelse.

1)

Prop. 2025/26:132, bet. 2025/26:JuU30, rskr. 2025/26:241.

7 §

Kriminalvården får skjuta upp verkställigheten av ett fängelsestraff

1. för domar eller beslut på fängelse i högst tre månader om syftet är att åstadkomma en jämnare beläggning i kriminalvårdsanstalterna,

2. i avvaktan på ett ställningstagande om överförande av verkställighet av en svensk dom eller ett svenskt beslut på fängelse till en annan stat, eller

3. i avvaktan på regeringens beslut i ett ärende om nåd.

I de fall som avses i första stycket 1 får verkställigheten skjutas upp under högst sex månader från den dag fängelsestraffet är verkställbart.

Om den dömde inte har fyllt arton år får verkställigheten inte skjutas upp i de fall som avses i första stycket 1.

10 §

Tiden i häkte med stöd av 9 § första stycket får inte vara längre än nödvändigt och inte längre än sju dagar, om det inte finns särskilda skäl för en längre tid. Om den dömde inte har fyllt arton år krävs att det finns synnerliga skäl för en längre tid.

Även om det finns sådana skäl som avses i första stycket får tiden inte vara längre än trettio dagar.

Vid tillämpning av första stycket ska tid i polisarrest räknas som tid i häkte.