Regeringen föreskriver1) i fråga om strålskyddsförordningen (1988:293) dels att 13 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fem nya paragrafer, 13 b–13 e och 14 c §§, och närmast före 13 b och 14 c §§ nya rubriker av följande lydelse.
- 1)
Jfr rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, i den ursprungliga lydelsen.
13 §2)
- 2)
Senaste lydelse 2008:457.
Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om
tillstånd enligt 20 och 21 §§ strålskyddslagen (1988:220) beträffande
radioaktiva ämnen,
tekniska anordningar, och
slutförvaring utomlands av radioaktivt avfall eller annat radioaktivt ämne som det inte finns någon planerad och godtagbar användning för, och
medgivande att ta hand om oförtullade radioaktiva ämnen och tekniska anordningar enligt 25 § strålskyddslagen.
Vid tillståndsprövningen ska Strålsäkerhetsmyndigheten beakta att onödig spridning av radiologisk utrustning hindras.
Om Strålsäkerhetsmyndigheten finner att ett ärende enligt första stycket 1 c har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt, ska myndigheten med ett eget yttrande lämna över ärendet till regeringens prövning.
Förutsättningar för att tillåta slutförvaring utomlands
13 b §
För att ett sådant avtal om slutförvaring utomlands som avses i 20 b § 1 strålskyddslagen (1988:220) ska kunna godtas vid en tillståndsprövning krävs det att det land där slutförvaring ska ske
är medlem i Internationella atomenergiorganet och efterlever dess tillämpliga säkerhetsstandarder,
har undertecknat, ratificerat och följer
konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall (SÖ 1999:60),
konventionen om bistånd i händelse av kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen (SÖ 1992:81), och
konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka (SÖ 1987:3),
3. har undertecknat, ratificerat och följer
Wienkonventionen om civilrättsligt ansvar för atomskada av den 21 maj 1963,
Wienkonventionens ändringsprotokoll av den 29 september 1997,
konventionen om supplerande ersättning för atomskada av den 12 september 1997, eller
Pariskonventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område av den 29 juli 1960 (SÖ 1968:17) i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet av den 28 januari 1964 och ändringsprotokollet av den 16 november 1982, och
följer Solaskonventionen av den 1 november 1974 och dess tillägg, Chicagokonventionen av den 7 december 1944 och dess tillägg samt andra internationella instrument avseende säkerhet vid transport av farligt gods.
13 c §
Ett sådant avtal om slutförvaring utomlands som avses i 20 b § 1 strålskyddslagen (1988:220) får godtas vid en tillståndsprövning endast om avtalet kan anses lämpligt med hänsyn till politiska, ekonomiska, sociala, etiska och vetenskapliga faktorer samt allmän säkerhet.
13 d §
Innan en fråga om tillstånd till slutförvaring i ett land utanför Europeiska atomenergigemenskapen enligt 20 § första stycket 5 strålskyddslagen (1988:220) avgörs ska Strålsäkerhetsmyndigheten vidta rimliga åtgärder för att försäkra sig om att
det land där slutförvaring ska ske har ingått ett avtal med Europeiska atomenergigemenskapen som omfattar kärnavfall, annat kärnämne som inte är avsett att användas på nytt och annat radioaktivt avfall,
det land där slutförvaring ska ske har ett program för hantering och slutförvaring av radioaktivt avfall med mål om en hög säkerhetsnivå som är likvärdiga med de mål som uppställs i rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, i den ursprungliga lydelsen, och
den anläggning där slutförvaring ska ske
omfattas av ett tillstånd att ta emot det radioaktiva avfall som är avsett att slutförvaras,
är i drift innan transporten av det radioaktiva avfallet från Sverige är beräknad att påbörjas, och
sköts i enlighet med kraven i det program som avses i 2.
13 e §
En ansökan om ett sådant tillstånd till slutförvaring utomlands som avses i 20 § första stycket 5 strålskyddslagen (1988:220) ska innehålla
uppgifter om hur det radioaktiva avfallet slutligt ska tas om hand, och
en skriftlig försäkran från det andra landet om att förutsättningarna i 13 b § är uppfyllda och, om ansökan avser slutförvaring utanför Europeiska atomenergigemenskapen, om att förutsättningarna i 13 d § är uppfyllda.
Underrättelse till Europeiska kommissionen
14 c §
Om ett tillstånd till slutförvaring utanför Europeiska atomenergigemenskapen har getts enligt 20 § första stycket 5 strålskyddslagen (1988:220), ska Strålsäkerhetsmyndigheten underrätta Europeiska kommissionen om innehållet i det avtal som avses i 20 b § 1 samma lag. Underrättelsen ska ske innan transporten av det radioaktiva avfallet från Sverige påbörjas.