Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att 2, 3 och 4 §§ tandvårdslagen (1985:125) ska ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2025/26:27, bet. 2025/26:SoU10, rskr. 2025/26:94.
2 §
Målet för tandvården är en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen.
Den som har det största behovet av tandvård ska ges företräde till vården.
3 §2)
- 2)
Senaste lydelse 2025:408. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.
Tandvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god tandvård uppfylls. Det innebär att tandvården ska
vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och lägga särskild vikt vid förebyggande åtgärder,
tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen,
vara lätt tillgänglig,
bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,
främja goda kontakter mellan patienten och tandvårdspersonalen.
När tandvård ges till barn ska barnets bästa särskilt beaktas.
Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 19 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400).
4 §3)
- 3)
Senaste lydelse 2011:1188.
Vårdgivaren får ta ut en avgift av patienten för undersökning och behandling. Avgiften ska vara skälig med hänsyn till behandlingens art, omfattning och utförande samt omständigheterna i övrigt. Särskilda bestämmelser om avgifter finns i 15 a § och i 2 kap. 6 § andra stycket lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd.
Innan en undersökning eller viss behandling påbörjas ska vårdgivaren upplysa patienten om kostnaden för åtgärden. Om en följd av behandlingar behövs ska vårdgivaren upplysa patienten om de beräknade sammanlagda kostnaderna för behandlingarna. Om förutsättningarna för behandlingsförslaget eller kostnadsberäkningen ändras ska patienten upplysas om detta och om anledningen till ändringen.
Vårdgivaren är skyldig att på begäran av patienten ge honom eller henne ett intyg med uppgifter om vilka material som använts vid protetiska arbeten och andra behandlingar som syftat till att permanent ersätta förlorad vävnad.