SFS 2000:928
Förordning om ändring i utlandsreseförordningen (1991:1754)
utfärdad den 16 november 2000.
Regeringen föreskriver att 2, 6 och 9 §§ utlandsreseförordningen (1991:1754) skall ha följande lydelse.
2 §
I denna förordning avses med
– myndighet: den myndighet som beslutar om ersättning och traktamente m.m. till resenären,
– dag: tiden på dygnet mellan klockan 6.00 och 24.00,
– natt: tiden på dygnet mellan klockan 0.00 och 6.00,
– tjänsteställe: detsamma som i 12 kap. 8 och 9 §§ inkomstskattelagen (1999:1229),
– vanliga verksamhetsorten: detsamma som i 12 kap. 7 § inkomstskattelagen,
– stationeringsort utomlands: den ort utomlands där en tjänsteman skall vara placerad enligt ett anställningsbeslut eller ett beslut om förflyttning,
– utrikes förrättning: tjänstgöring eller uppdrag som fullgörs utom Sverige på någon annan ort än den vanliga verksamhetsorten eller stationeringsorten utomlands,
– utrikes tjänsteresa: en resa som är direkt föranledd av en utrikes förrättning eller en resa som den som är stationerad utomlands företar till eller från Sverige för statens räkning.
6 §
Vid resor i tjänsten med egen bil betalas ersättning med högst det belopp som anges i 12 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229).
9 §1)
- 1)
Senaste lydelse 1994:1534.
Vid en utrikes förrättning och tjänsteresa som är förenad med övernattning utomlands utanför den vanliga verksamhetsorten, eller stationeringsorten utomlands, betalas traktamente för dag enligt bestämmelserna i 12 kap. 6–12 och 14–17 §§ inkomstskattelagen (1999:1229). Traktamente betalas med det normalbelopp som Riksskatteverket rekommenderar för kalenderåret för det land eller område där resenären vistas, om inte något annat följer av 14 eller 15 § eller av föreskrifter eller beslut som meddelats med stöd av 3 § första stycket.