SFS 2001:37
Förordning om ändring i utlänningsförordningen (1989:547)
utfärdad den 15 februari 2001.
Regeringen föreskriver i fråga om utlänningsförordningen (1989:547)1 dels att 7 kap. 6 och 7 §§ skall upphöra att gälla,
- 1)
Förordningen omtryckt 1995:254.
dels att nuvarande 1 kap. 1 § samt 5 kap. 11–12 och 14–15 §§ skall betecknas 1 kap. 1 a § samt 5 kap. 17–20 §§,
dels att rubrikerna närmast före 1 kap. 1 § samt 5 kap. 11 och 14 §§ skall sättas närmast före 1 kap. 1 a § samt 5 kap. 17 respektive 19 §§,
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap., 3 kap. 1 och 2 §§, 5 kap. 1–16 §§ samt 7 kap. 5 och 11 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i förordningen skall införas tre nya paragrafer, 1 kap. 1 a–b §§ och 3 kap. 4 a § samt närmast före 3 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.
1 kap.
1 §2)
- 2)
Senaste lydelse 1999:210.
Med Schengenkonventionen avses i denna förordning konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, och med Schengenstat avses en stat som har tillträtt eller anslutit sig till Schengenkonventionen eller som har slutit avtal om samarbete enligt konventionen med konventionsstaterna.
1 a §
En utlänning som är medborgare i en Schengenstat och som kommer till Sverige direkt från en sådan stat, behöver inte ha pass vid inresa eller vistelse i landet.
En utlänning som har permanent uppehållstillstånd eller tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats enligt en förordning som beslutats med stöd av 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) behöver inte ha pass vid vistelse i Sverige.
En utlänning under sexton år behöver inte ha eget pass för inresa eller vistelse i Sverige, om han följer med en vuxen person, vars pass innehåller de uppgifter som behövs för att fastställa barnets identitet.
1 b §
Sådana besättningsmän som avses i 2 kap. 4 § 12 behöver inte ha pass vid inresa och vistelse i landet.
2 kap. Bestämmelser om visering
Enhetlig visering
1 §3)
- 3)
Senaste lydelse 2001:8.
En visering för inresa och vistelse i högst tre månader skall utfärdas som en enhetlig visering i enlighet med föreskrifterna i Schengenkonventionen. En enhetlig visering är giltig vid inresa och vistelse i Schengenstaterna på sätt som framgår av viseringen.
En enhetlig visering får inte införas i ett pass eller resedokument som inte är giltigt. Dokumentets giltighet skall överstiga viseringens med minst tre månader. Giltigheten av en enhetlig visering får inte omfatta en Schengenstat som inte har godkänt dokumentet.
En enhetlig visering skall meddelas av den behöriga myndigheten i den stat som är resans huvudmål eller, om detta inte går att fastställa, av den av Schengenstaterna till vilken utlänningen först anländer.
2 §4)
- 4)
Senaste lydelse 2000:391.
Om Migrationsverket återkallar en enhetlig visering som har utfärdats av en annan Schengenstat därför att utlänningen inte längre uppfyller villkoren för viseringen, skall den Schengenstat som utfärdat viseringen underrättas.
Nationell visering
3 §5)
- 5)
Senaste lydelse 2000:391.
En visering som ger tillstånd att resa in i och vistas i Sverige men inte i en annan Schengenstat, får utfärdas om det är nödvändigt av humanitära skäl, på grund av Sveriges internationella förpliktelser eller om det annars finns ett starkt nationellt intresse.
En nationell visering får, när det finns särskilda skäl, beviljas för längre tid än tre månader, dock högst ett år. En sådan visering får endast när det finns särskilda skäl beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller.
Om en nationell visering utfärdas, skall övriga Schengenstater underrättas.
Undantag från kravet på visering
4 §6)
- 6)
Senaste lydelse 2000:391.
Utöver vad som föreskrivs i 1 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529) är nedan angivna utlänningar undantagna från kravet på visering.
Medborgare i Amerikas förenta stater, Andorra, Argentina, Australien, Bolivia, Brasilien, Brunei, Canada, Chile, Costa Rica, Cypern, El Salvador, Ecuador, Estland, Guatemala, Honduras, Israel, Japan, Kroatien, Lettland, Litauen, Malaysia, Malta, Mexico, Monaco, Nicaragua, Nya Zeeland, Panama, Paraguay, Polen, Republiken Korea, San Marino, Singapore, Slovakiska republiken, Slovenien, Tjeckiska republiken, Ungern, Uruguay eller Venezuela, som har hemlandspass.
Medborgare i Storbritannien ("British citizen") som har hemlandspass eller den som innehar ett med "British passport" betecknat hemlandspass eller ett av behörig myndighet utfärdat identitetskort, i vilket medborgarskapet är angivet som "British citizen" eller "British National Overseas" (BNO) och som gäller för inresa i Storbritannien.
Medborgare i Belgien, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Liechtenstein, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien eller Österrike, som har hemlandspass eller ett identitetskort som är utfärdat av en behörig myndighet i hemlandet.
Den som har ett hemlandspass eller ett identitetskort som är utfärdat av en behörig myndighet i Förbundsrepubliken Tyskland samt medborgare i Förbundsrepubliken Tyskland som har en handling betecknad "Reiseausweis als Passersatz" som är utfärdad av en gränskontrollmyndighet i Förbundsrepubliken Tyskland, förutsatt dels att denna handling kompletteras med ett hemlandspass eller ett identitetskort vars giltighetstid har löpt ut, dels att handlingens giltighetstid har begränsats till vad som behövs för resan.
Medborgare i något i 1–4 angivet land som är upptagen i ett kollektivpass som har utfärdats av en behörig myndighet i hemlandet.
Innehavare av resedokument som dels har utfärdats i enlighet med överenskommelsen den 15 oktober 1946 angående utställande av resedokument för flyktingar eller konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som är sjömän, dels har utfärdats av en svensk myndighet eller av en myndighet i ett land som tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar den europeiska konventionen den 20 april 1959 om upphävande av passviseringstvånget för flyktingar.
Flyktingar eller statslösa personer som är upptagna i ett svenskt kollektivpass eller i ett kollektivpass som dels har utfärdats av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar artikel 13 i den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass, dels har utfärdats enligt överenskommelsen och den av Sverige avgivna deklarationen beträffande nämnda artikel.
Den som innehar Förenta nationernas "laissez passer" och ett intyg av FN eller något av dess fackorgan eller underordnade organ som han representerar att han färdas i tjänsten.
Den som innehar de Europeiska gemenskapernas "laissez passer".
Innehavare av vatikanpass.
Medborgare i Filippinerna, Thailand eller Turkiet som har diplomatpass eller tjänstepass och medborgare i Bulgarien eller Rumänien som har diplomatpass.
Besättningsmän i tjänst på luftfartyg som innehar ett flygcertifikat eller ett certifikat för flygbesättning, så länge som de inte lämnar
– flygplatsen för mellanlandningen, eller
– flygplatsen på bestämmelseorten, eller
– den kommun där flygplatsen ligger, eller
– flygplatsen annat än för att bege sig till en annan flygplats på en Schengenstats territorium.
Utlänningar som avses i 3 kap. 4 a § eller i 5 kap. 8 §.
5 §
En utlänning som är under 18 år och som är bosatt men inte medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) är undantagen från kravet på visering under förutsättning att
vistelsen i Sverige avser ett kort besök som deltagare i en skolresa,
deltagarna i skolresan följs åt av en lärare som har en lista över deltagarna upprättad i enlighet med bilagan till rådets beslut om gemensam åtgärd den 30 november 1994, och
utlänningen innehar en handling som gäller som pass vid inresa i Sverige eller deltagarlistan innehåller de uppgifter som anges i artikel 2 i rådets beslut.
Rätt att besluta om visering
6 §7)
- 7)
Senaste lydelse 1995:1092.
Migrationsverket får ge en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat rätt att besluta i ärenden om viseringar. Innan en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat ges rätt att avslå ansökningar om visering, skall Migrationsverket samråda med Utrikesdepartementet. Utrikesdepartementet får dessutom ge en sådan myndighet rätt att bevilja viseringar inom departementets ansvarsområde.
Efter medgivande av Migrationsverket får en polismyndighet besluta om beviljande av nödfallsviseringar.
Visering får beviljas av Sveriges exportråds kontor i Taiwan.
Undantag från krav på uppehållstillstånd
7 §
Den som har en gällande visering är undantagen från kravet på uppehållstillstånd.
Bevis om visering
8 §
Bevis om visering skall föras in i utlänningens pass eller någon annan handling.
Visering för flygplatstransitering
9 §
Medborgare i Afghanistan, Bangladesh, Etiopien, Eritrea, Ghana, Irak, Iran, Nigeria, Pakistan, Somalia, Sri Lanka eller Demokratiska republiken Kongo som passerar via internationellt flygplatsområde i Sverige skall ha visering för flygplatstransitering.
Visering för flygplatstransitering krävs inte för en utlänning som avses i första stycket som
– har visering för inresa i landet,
– har giltigt uppehållstillstånd för längre tid än tre månader i ett land som ingår i Europeiska unionen (EU),
– har beviljats visering för vistelse under längre tid än tre månader i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
– innehar diplomatpass, tjänstepass eller någon annan sådan handling som avses i 4 § 8–10,
– är besättningsmedlem på luftfartyg och fartyg, eller
– är en sådan flykting som avses i 4 § 6 eller 7.
Nödfallsvisering
10 §
En enhetlig visering för högst femton dagar och giltig för en inresa får utfärdas vid gränsen till en utlänning som är skyldig att ha visering men kommer till Sverige utan att ha visering, därför att han eller hon på grund av tidsbrist eller tvingande skäl inte har kunnat ansöka om sådan.
En nationell visering för högst femton dagar och giltig för en inresa i landet får beviljas i annat fall än som sägs i första stycket
– av humanitära skäl,
– på grund av Sveriges internationella förpliktelser, eller
– om det annars finns ett starkt nationellt intresse att bevilja inresa.
Visering för sjömän
11 §
En enhetlig visering som gäller i högst fem dagar får av polismyndigheten utfärdas vid gränsen till en utlänning som är sjöman och i samband med av- eller påmönstring skall resa in i landet för att kunna fortsätta till en annan Schengenstat.
När en polismyndighet anser det tveksamt om en sjömansvisering skall beviljas, skall myndigheten begära besked från Migrationsverket.
Gemensam visering
12 §
En enhetlig visering får, om det finns särskilda skäl, utfärdas som en gemensam visering för flera utlänningar. En sådan visering får beviljas för högst 30 dagar.
Diplomatpersonal m.fl.
13 §
Bestämmelserna om visering i 1 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders, i Sverige anställda, diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän, deras familjer och betjäning samt diplomatiska kurirer.
För personer som avses i 12 kap. 2 § utlänningslagen får en nationell visering beviljas för längre tids vistelse i Sverige än tre månader.
3 kap.
1 §
Den tid av tre månader under vilken en utlänning enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) inte behöver ha uppehållstillstånd vid vistelse i Sverige (uppehållstillståndsfri tid) räknas från den tidpunkt då utlänningen reste in i Sverige eller i en annan Schengenstat. Om utlänningen under någon tid uppehållit sig i en Schengenstat räknat från sex månader närmast före inresan i Sverige eller annan Schengenstat, skall, om inte annat följer av en överenskommelse med annan stat, tiden för den vistelsen räknas in i den uppehållstillståndsfria tiden.
2 §
Om en utlänning inte är skyldig att ha visering i Sverige och har uppehållstillstånd i en annan Schengenstat, skall vistelsen i den staten inte räknas in i den uppehållstillståndsfria tiden.