Regeringen föreskriver1) i fråga om utlänningsförordningen (2006:97)
- 1)
Jfr prop. 2005/06:77, bet. 2005/06:SfU9, rskr. 2005/06:191.
dels att 4 kap. 12–15 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 och 4 §§, 2 kap. 17 §, 3 kap. 1 och 11 §§, 4 kap. 2, 9–10, 17–18, 22–24 §§, 5 kap. 1–2 §§, 6 kap. 4 §, 8 kap. 5 § samt rubrikerna närmast före 2 kap. 17 § och 4 kap. 9 § skall ha följande lydelse,
dels att det i förordningen skall införas ett nytt kapitel, 3 a kap., nio nya paragrafer, 4 kap. 16 a, 19 a, 21 a–21 b och 27 §§, 7 kap. 19 §, 8 kap. 10 a–10 b och 14 §§ samt närmast före 4 kap. 19 a, 21 a, 21 b §§, 7 kap. 19 § och 8 kap. 10 a och 14 §§ nya rubriker, av följande lydelse.
1 kap. 1 §
I denna förordning finns bestämmelser om
– förordningens innehåll och definitioner (1 kap.)
– resehandlingar (2 kap.)
– visering (3 kap.)
– uppehållsrätt (3 a kap.)
– uppehållstillstånd (4 kap.)
– arbetstillstånd (5 kap.)
– kontroll- och tvångsåtgärder (6 kap.)
– underrättelseskyldighet (7 kap.), och
– avvisning, utvisning, avgifter m.m. (8 kap.).
1 kap. 4 §
Med EES-stat avses i denna förordning en stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Med EES-medborgare avses en utlänning som är medborgare i en EES-stat.
Identitetskort för EES-medborgare eller medborgare i Schweiz
2 kap. 17 §
Ett identitetskort för en utlänning som är medborgare i den utfärdande staten som utvisar medborgarskap och som har utfärdats av en behörig myndighet i en EES-stat eller Schweiz gäller som pass vid utlänningens ankomst till och utresa från Sverige samt under den tid utlänningen har rätt att vistas här. Detsamma gäller identitetskort som har utfärdats av behörig myndighet i en annan stat än EES-stat eller Schweiz för en schweizisk medborgares make, för deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning och för släktingar i närmast föregående led till sådan utlänning eller hans eller hennes make och som är beroende av dem, om familjemedlemmen är medborgare i den staten och medborgarskapet framgår av identitetskortet.
Första stycket gäller även för en sådan utlänning som avses i 5 kap. 2 § första stycket 4.
3 kap. 1 §
Utöver vad som föreskrivs i 2 kap. 3, 8 och 10 §§ utlänningslagen (2005:716) är nedan angivna utlänningar undantagna från kravet på visering.
1. Medborgare i Storbritannien ("British citizen") som har hemlandspass eller den som innehar ett med "British passport" betecknat hemlandspass eller ett av behörig myndighet utfärdat identitetskort, där medborgarskapet är angivet som "British citizen" eller "British National Overseas" (BNO) och som gäller för inresa i Storbritannien.
2. Medborgare i Belgien, Cypern, Estland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Liechtenstein, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Portugal, Spanien, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike, om de har hemlandspass eller ett identitetskort som är utfärdat av en behörig myndighet i hemlandet och utvisar medborgarskap.
3. Medborgare i något av de länder som anges i 1 och 2 om de finns upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats av en behörig myndighet i hemlandet.
4. Innehavare av resedokument som har utfärdats i enlighet med konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning (SÖ 1954:55) eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som är sjömän (SÖ 1959:16) och som har utfärdats av en svensk myndighet eller av en myndighet i en stat, som tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar den europeiska överenskommelsen den 20 april 1959 om avskaffande av viseringstvång för flyktingar (SÖ 1960:75).
5. Flyktingar eller statslösa personer som är upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats dels av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar artikel 13 i den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass (SÖ 1968:16), dels enligt överenskommelsen och den av Sverige avgivna deklarationen över nämnda artikel.
6. De som innehar Förenta nationernas "laissez passer" och ett intyg om att de färdas i tjänsten som är utfärdat av FN eller något av dess fackorgan eller underordnade organ.
7. De som innehar Europeiska gemenskapernas "laissez passer".
8. Innehavare av vatikanpass.
9. Medborgare i Filippinerna, Makedonien (tidigare jugoslaviska republiken Makedonien), Thailand eller Turkiet som har diplomatpass eller tjänstepass samt medborgare i Tunisien som har diplomatpass.
10. Besättningsmän i tjänst på luftfartyg som innehar ett flygcertifikat eller ett certifikat för flygbesättning, så länge som de inte lämnar
– flygplatsen för mellanlandningen,
– flygplatsen på bestämmelseorten,
– den kommun där flygplatsen ligger, eller
– flygplatsen annat än för att bege sig till en annan flygplats på en Schengenstats territorium.
11. Besättningsmän på fartyg som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän, så länge de endast tillfälligt lämnar sitt fartyg och uppehåller sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger.
12. Utlänningar som avses i 8 § eller 4 kap. 6 §.
13. Personal tillhörande en främmande stats militära styrka som innehar en militär identitetshandling och som besöker Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av följande avtal:
a) avtalet den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ 1997:51), och
b) avtalet den 13 december 2001 mellan de stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser om status för deras styrkor (SÖ 2005:6).
14. Utlänningar som är under 18 år och som är bosatta i en EES-stat men inte EES-medborgare om
a) vistelsen i Sverige avser ett kort besök som deltagare i en skolresa,
b) deltagarna i skolresan följs åt av en lärare som har en lista över deltagarna upprättad i enlighet med bilagan till rådets beslut om gemensam åtgärd den 30 november 19942) , och
- 2)
EGT L 327, 19.12.1994, s. 1 (Celex 394D0795).
c) utlänningarna innehar en handling som gäller som pass vid inresa i Sverige eller deltagarlistan innehåller de uppgifter som anges i artikel 2 i rådets beslut.
15. Utlänningar som har uppehållskort eller permanent uppehållskort som har utfärdats i Sverige eller av behörig myndighet i annan EES-stat.
Ytterligare undantag från viseringskravet finns i rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav3) .
- 3)
EGT L 81, 21.3.2001, s. 1 (Celex 32001R0539).
3 kap. 11 §
Visering får meddelas av Sveriges exportråds kontor i Taiwan.
En visering för en utlänning som är sjöman beslutas av polismyndigheten vid gränsen. När en polismyndighet anser det tveksamt om en sådan visering skall utfärdas, skall myndigheten begära besked från Migrationsverket.
3 a kap. Uppehållsrätt
Att behålla uppehållsrätt i vissa fall
3 a kap. 1 §
En medborgare i en EES-stat som har uppehållsrätt som arbetstagare eller egen företagare enligt 3 a kap. 3 § 1 utlänningslagen (2005:716), behåller sin uppehållsrätt även om han eller hon drabbas av tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall. Detsamma gäller om han eller hon är ofrivilligt arbetslös efter mer än ett års anställning och har anmält sig som arbetssökande vid arbetsförmedlingen.
En sådan arbetstagare som avses i första stycket, som haft en tidsbegränsad anställning på mindre än ett år, behåller sin uppehållsrätt i sex månader efter det att han eller hon fullgjort sin anställning om han eller hon är ofrivilligt arbetslös och har anmält sig som arbetssökande vid arbetsförmedlingen. Detsamma gäller en sådan arbetstagare som avses i första stycket som har blivit ofrivilligt arbetslös under de första tolv månaderna av en anställning och har anmält sig som arbetssökande till arbetsförmedlingen.
En sådan arbetstagare eller egen företagare som avses i första stycket som inleder en yrkesutbildning behåller sin uppehållsrätt. Om personen inte är ofrivilligt arbetslös skall han eller hon anses som arbetstagare eller egen företagare endast om yrkesutbildningen har samband med den tidigare sysselsättningen.
3 a kap. 2 §
En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) och som inte är EES-medborgare behåller sin uppehållsrätt, om den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt avlider, under förutsättning att familjemedlemmen då har vistats i Sverige som familjemedlem under minst ett år, samt
är arbetstagare eller egen företagare i Sverige,
har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, eller
är medlem i en familj som redan är bildad i Sverige av en person som uppfyller villkoren i 1 eller 2.
En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen och som är EES-medborgare måste uppfylla något av de villkor som anges i 3 a kap. 3 § utlänningslagen för att ha uppehållsrätt, om den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt avlider eller reser ut ur Sverige.
3 a kap. 3 §
En EES-medborgares barn som är under 21 år och som är inskrivet vid en erkänd utbildningsanstalt för att bedriva studier, och som härlett sin uppehållsrätt från föräldern, behåller sin uppehållsrätt även om föräldern avlider eller reser ut ur Sverige. Detsamma gäller den person som har vårdnaden om barnet. Uppehållsrätten kvarstår till dess att den studerande har avslutat studierna.
3 a kap. 4 §
En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) men som inte är EES-medborgare behåller sin uppehållsrätt, om anknytningen till den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt upphör genom äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring av äktenskapet, upplösning av det registrerade partnerskapet eller upphörande av samboförhållandet, under förutsättning att han eller hon uppfyller vad som föreskrivs i 2 § första stycket 1, 2 eller 3, samt
– äktenskapet, samboförhållandet eller det registrerade partnerskapet har varat i minst tre år, varav minst ett år i Sverige, när förfarandet för äktenskapsskillnad eller ogiltigförklaring av äktenskapet eller upplösning av samboförhållandet eller det registrerade partnerskapet inleds,
– vårdnaden av EES-medborgarens barn har överlåtits på familjemedlemmen,
– det är befogat med hänsyn till särskilt svåra omständigheter i förhållandet, eller
– familjemedlemmen genom överenskommelse mellan föräldrarna eller genom domstolsbeslut har rätt till umgänge med ett underårigt barn och denna umgängesrätt måste utövas i Sverige.
En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen och som är EES-medborgare måste uppfylla något av de villkor som anges i 3 a kap. 3 § utlänningslagen för att ha uppehållsrätt, om anknytningen till den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt upphör genom sådan händelse som anges i första stycket.
Att få permanent uppehållsrätt i vissa fall
3 a kap. 5 §
En EES-medborgare som är arbetstagare eller egen företagare och som upphör att arbeta i Sverige har permanent uppehållsrätt, även om han eller hon inte har vistats här under en fortlöpande period av fem år, om han eller hon,
när han eller hon upphör att arbeta har arbetat i Sverige under de tolv föregående månaderna och fortlöpande har vistats i Sverige i minst tre år, samt fyllt 60 år eller, såvitt gäller arbetstagare, fått pension i förtid i samband med att arbetet upphör,
slutar sitt arbete på grund av en permanent arbetsoförmåga och fortlöpande har vistats i Sverige i mer än två år,
slutar sitt arbete på grund av en arbetsskada som berättigar till en förmån som helt eller delvis betalas av en svensk institution, eller
efter minst tre års fortlöpande verksamhet och vistelse i Sverige, har fortsatt att arbeta i en annan EES-stat och behållit sin bostad i Sverige till vilken han eller hon återvänt minst en gång i veckan, och den sammanlagda yrkesverksamma tiden uppgår till fem år.
Om en sådan situation som avses i första stycket 1 eller 2 inträffar efter minst tre års fortlöpande yrkesverksamhet och vistelse i Sverige skall yrkesverksamma perioder i den andra staten räknas som om de tillbringats i Sverige.
Perioder av ofrivillig arbetslöshet som registrerats av arbetsförmedlingen eller perioder av ofrivilliga avbrott i arbetet eller frånvaro från eller upphörande av yrkesverksamheten som beror på sjukdom eller olycksfall, skall anses som yrkesverksamma perioder.
Villkoren som avser vistelsens och verksamhetens längd i första stycket 1 och villkoret som avser vistelsens längd i första stycket 2 skall inte tillämpas om arbetstagarens eller den egna företagarens make, sambo eller registrerade partner är svensk medborgare.
3 a kap. 6 §
Om en EES-medborgare har permanent uppehållsrätt enligt 5 §, skall även hans eller hennes familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) ha permanent uppehållsrätt.
Om EES-medborgaren avlider medan han eller hon fortfarande är verksam som arbetstagare eller egen företagare men innan han eller hon har permanent uppehållsrätt skall familjemedlemmen som har vistats tillsammans med arbetstagaren eller den egna företagaren ha permanent uppehållsrätt, om
arbetstagaren eller den egna företagaren vid sin död har vistats i Sverige i mer än två på varandra följande år, eller
hans eller hennes död var följden av en arbetsskada.