Regeringen föreskriver i fråga om utlänningsförordningen (2006:97)
dels att 5 kap. 4 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 7 kap. 5 a §, av följande lydelse.
5 kap. 4 §
Den som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och åberopat skäl enligt 4 kap. 1, 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd. Undantaget gäller dock inte
en utlänning som saknar identitetshandlingar, om inte utlänningen medverkar till att klarlägga sin identitet,
om det är sannolikt att utlänningen kommer att överföras enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (Dublinförordningen), eller
om det är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas med omedelbar verkställighet enligt 8 kap. 19 § utlänningslagen.
Undantaget gäller fram till dess att utlänningen lämnar landet eller ett beslut om att bevilja honom eller henne uppehållstillstånd har fått laga kraft. Undantaget upphör dock att gälla om en utlänning inte medverkar till verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning som fått laga kraft.
Migrationsverket utfärdar ett särskilt bevis om undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd.
7 kap. 5 a §
Om en utlänning i ett ärende om överföring enligt Dublinförordningen inom överklagandetiden har yrkat inhibition och överföringsbeslutet därmed enligt 12 kap. 9 a § utlänningslagen (2005:716) inte får verkställas, ska Migrationsverket eller, om yrkandet framställs först i migrationsdomstol, domstolen omedelbart underrätta den verkställande myndigheten.