Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att 4 kap. 1 § och 5 kap. 17 § vägtrafikskattelagen (2006:227) ska ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2007/08:52, bet. 2007/08:SkU23, rskr. 2007/08:154.
4 kap. 1 §
Vägtrafikskatt beslutas av Vägverket genom automatiserad behandling med stöd av uppgifter i vägtrafikregistret.
Om skatt som har beslutats enligt första stycket har blivit uppenbart oriktig på grund av misstag vid den automatiserade behandlingen, ska Vägverket rätta beslutet.
Bestämmelserna i 26 och 27 §§ förvaltningslagen (1986:223) ska inte tillämpas i fråga om Vägverkets beslut enligt första stycket.
5 kap. 17 §
En avgift (dröjsmålsavgift) ska tas ut för varje fordon där vägtrafikskatt inte betalas inom den tid och i den ordning som har bestämts enligt denna lag.
Om anstånd med betalning av skatten har beviljats enligt 8 eller 9 §, ska dröjsmålsavgift tas ut endast på det skattebelopp som inte har betalats senast vid anståndstidens slut.
Skatteverket får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
I övrigt gäller bestämmelserna i 1–5 och 7 §§ lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.