1 §

Statlig myndighet som har rätt att utge skadestånd skall vid tillämpning av

iakttaga bestämmelserna i denna förordning.

2 §

I fråga om skada på förares eller passagerares kläder eller andra tillhörigheter som vid skadetillfället bars eller medfördes för personligt bruk - dock inte pengar, biljetter eller andra värdehandlingar - har bestämmelserna i

om ersättning för personskada motsvarande tillämpning, för varje person dock endast upp till hälften av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde för det år skadehändelsen inträffade.

Första stycket gäller inte i den mån den skadelidande har rätt till ersättning från annan skadeförsäkring än trafikförsäkring.

3 §

I fråga om jämkning av ersättning för skada på annan egendom än motordrivet fordon eller därmed befordrad egendom har bestämmelserna i

om jämkning av ersättning för personskada på grund av medverkan på den skadelidandes sida motsvarande tillämpning, för varje person dock endast upp till en fjärdedel av det prisbasbelopp som anges i 2 §.