1 §

Domkapitlet får på arvodestjänster för präst i svenska kyrkan anställa dem som har avlagt teologisk examen och som är behöriga att utöva prästämbetet inom den evangelisk-lutherska kyrkan i Danmark, Finland, Island eller Norge. Detta gäller också i fråga om korttidsvikariat, dock inte vikariat på kyrkoherdetjänst.

Domkapitlet skall förvissa sig om att prästen har tillräckliga kunskaper i svensk kyrkorätt och godtagbara kunskaper i svenska språket.

Förordning (1988:1029).

2 §

Den som under anställning enligt 1 § har fullgjort prästerlig tjänstgöring inom svenska kyrkan minst tre år får söka och ha en lönetjänst som präst på samma villkor som i övrigt gäller för den som har blivit prästvigd för tjänstgöring inom svenska kyrkan. Förordning (1988:1029).

3 §

En präst som har blivit prästvigd efter beslut som anges i 4 § förordningen (1884:13 s. 2) om prästexamen får söka och ha en tjänst som kyrkoherde eller komminister endast om prästen har förklarats behörig till det enligt denna förordning. Förordning (1988:1029).

4 §

Domkapitlet får förklara en präst som avses i 3 § behörig att söka och inneha komministertjänster eller kyrkoherdetjänster inom det egna stiftet (generell dispens), om prästen har fullgjort för komministertjänster minst fem års väl vitsordad prästerlig tjänstgöring inom svenska kyrkan och för kyrkoherdetjänster minst tio års sådan tjänstgöring.

5 §

Domkapitlet får förklara en präst som inte har fullgjort tjänstgöring som fordras enligt 4 § behörig att söka och inneha en viss ledigförklarad tjänst som komminister eller kyrkoherde (lokal dispens).

Om prästen har kortare prästerlig tjänstgöringstid än två år, när det gäller en komministertjänst, och fem år, när det gäller en kyrkoherdetjänst, får dock lokal dispens meddelas endast om synnerliga skäl föreligger. Förordning (1985:421).

6 §

Innan en präst som avses i 3 § får komma i fråga till en prästtjänst i ett annat stift än det för vilket prästen har blivit prästvigd, skall samråd ske mellan domkapitlen i dessa stift. Förordning (1988:1029).

7 §

Om ett ärende enligt denna förordning gäller en fråga som har principiell betydelse, skall domkapitlet överlämna ärendet till regeringens prövning.