1 §

En myndighet under regeringen svarar för att myndighetens anställda och uppdragstagare har ett försäkringsskydd vid inrikes och utrikes tjänsteresor samt förrättningar i anslutning till dessa.

Bestämmelserna i denna förordning gäller inte för

1. den som utan att vara anställd får statlig utbildning,

2. den som omfattas av statligt personskadeskydd enligt 7 kap. 2 § socialförsäkringsbalken eller av bestämmelser som avses i 7 kap. 3 § samma balk,

3. anställda vid konsultföretag som mot arvode utför klart avgränsade uppdrag.

2 §

Myndigheten avgör vad som är en tjänsteresa.

3 §

Skyddet enligt 1 § skall alltid omfatta -- ersättning vid dödsfall och invaliditet, -- ersättning för förlorat personligt resgods, -- ersättning för kostnader vid reseavbrott, -- överfallsskydd och -- rättsskydd.

Myndigheten får komplettera skyddet med ytterligare moment där så bedöms behövligt.

4 §

Bestämmelserna om riskfinansiering och skadereglering i 4 och

om statliga myndigheters riskhantering skall tillämpas i fråga om försäkringsskydd enligt denna förordning.

Förordning (1995:1302).

5 §

Kammarkollegiets beslut i ärenden om ersättning på grund av avtal som avses i 4 § får inte överklagas.