Laglig.seBeta
Logga inKom igång
Laglig.se

AI-driven lagefterlevnad för svenska företag

Meny

  • Så fungerar det
  • Priser
  • Om oss
  • Kontakt

Juridiskt & dataskydd

  • Användarvillkor
  • Integritetspolicy
  • Cookiepolicy
  • Personuppgiftsbiträdesavtal
  • Underbiträden

Nyhetsbrev

Få tips om lagefterlevnad direkt i din inbox

Juridisk ansvarsfriskrivning: Laglig.se tillhandahåller AI-assisterad juridisk information. Detta är inte juridisk rådgivning. Kontakta en kvalificerad jurist för specifik vägledning. Läs mer

© 2026 Laglig.se. Alla rättigheter förbehållna.
  1. Hem
  3. Lagar
  5. SFS 1972:433

Kungl. Maj:ts Kungörelse (1972:433) om tillämpning av avtal mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter

KungörelseSFS 1972:433Upphävd
Publicerad 2 juni 1972
Riksdagen

SFS 1972:433

Kungl. Maj:ts Kungörelse (1972:433) om tillämpning av avtal mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter

Kungl. Maj:t har, med stöd av 72 § 3 mom.

, 20 § 3 mom.

om statlig inkomstskatt och 20 § 3 mom.

om statlig förmögenhetsskatt, funnit gott förordna, dels att för Sveriges del skall lända till efterrättelse ett den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter, vilket avtal genom tilläggsavtal den 8 april 1949, den 28 oktober 1950, den 29 mars 1956, den 9 mars 1971 och den 10 mars 1971 samt skriftväxling den 26 oktober och den 5 november 1954 mellan samma stater erhållit den ändrade lydelse som framgår av bilaga 1 till denna kungörelse och vilket avtal i enlighet med bestämmelserna i art. 24 § 2 utsträckts att från och med den 1 mars 1958 gälla beträffande vissa utomeuropeiska områden, dels att vid tillämpningen av avtalet skall iakttagas de anvisningar som är fogade till kungörelsen som bilaga 2. (Jämför 1974:770 ö.b. och 1974:859 ö.b.).

Övergångsbestämmelser

1984:798

1. Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag då förordningen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

2. Förordningen tillämpas

a) beträffande punkt 5 i protokollet till avtalet från och med den 1 januari 1983,

b) beträffande inkomstskatter, på skatt som utgår på inkomst för kalenderår som börjas den 1 januari 1985 eller senare eller räkenskapsår som börjar den 24 september 1984 eller senare,

c) beträffande svensk förmögenhetsskatt som utgår på förmögenhetstillgångar som innehas den 31 december 1984 eller senare.

Bilaga 1

TILLÄGGSAVTAL till avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående omsesidig handräckning beträffande direkta skatter, till protokollet till detta avtal och till slutprotokollet den 24 december 1936

Konungariket Sveriges regering och Franska Republikens regering, som önskar ändra avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter, protokollet till detta avtal och slutprotokollet den 24 december 1936, har kommit överens om följande bestämmelser:

ARTIKEL 1

Artikel 1 § 3 punkt 1, i den lydelse bestämmelsen erhållit genom tilläggsavtalet den 10 mars 1971, kompletteras med följande punkt c):

"c) skatten på stora förmögenheter."

ARTIKEL 2

Artikel 12 i avtalet utgår och ersätts av följande bestämmelser:

"§ 1. Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel 2, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar och vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

§ 2. Förmögenhet bestående av aktier eller andelar i bolag eller juridisk person, vars tillgångar huvudsakligen utgörs av fast egendom eller rättighet som avser sådan egendom, får beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

Vid tillämpningen av denna bestämmelse medräknas inte fast egendom som används av bolaget eller den juridiska personen i dess egen industri-, handels- eller jordbruksverksamhet eller i icke kommersiell verksamhet.

§ 3. Förmögenhet bestående av lösöre får beskattas i den avtalsslutande stat där den bostad befinner sig i vilken lösöret används.

§ 4. Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till fast centrum för att utöva fritt yrke som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

§ 5. Förmögenhet bestående av aktier eller andelar, som utgör del av en väsentlig andel av kapitalet i ett bolag som har hemvist i en avtalsslutande stat, får beskattas i denna stat. En person anses inneha en väsentlig andel om personen i fråga ensam eller tillsammans med släktingar, direkt eller indirekt, disponerar över aktier eller andelar vilka sammanlagt ger rätt till 25 procent eller mer av bolagets vinst.

§ 6. Förmögenhet bestående av fartyg eller luftfartyg som används i internationell trafik samt av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana fartyg eller luftfartyg beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

§ 7. Alla andra slag av förmögenhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar, beskattas endast i denna stat."

ARTIKEL 3

Artikel 13 i avtalet ändras enligt följande:

1. § 1 utgår och ersätts av följande bestämmelser:

"§ 1. Då en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst, som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i den andra avtalsslutande staten, skall den förstnämnda staten, om inte bestämmelserna i artikel 9 § 4 eller i § 2 nedan föranleder annat, undanta inkomsten från beskattning men får vid bestämmandet av skatten på denna persons återstående inkomst tillämpa den skattesats som skulle ha gällt om inkomsten inte hade undantagits från beskattning."

2. Följande nya paragraf införs efter § 2:

"§ 3. Då en person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar förmögenhet, som enligt bestämmelserna i artikel 12 §§ 1--6 får beskattas i den andra avtalsslutande staten, skall den förstnämnda staten från sin skatt på denna förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i den andra avtalsslutande staten.

Avräkningsbeloppet skall dock inte överstiga den del av skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den förmögenhet som innehas i den andra avtalsslutande staten."

ARTIKEL 4

Artikel 14 i avtalet och punkt 12 i protokollet till avtalet utgår och ersätts av följande bestämmelser:

"§ 1. Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

§ 2. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där.

§ 3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 2 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:
      a) Han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);
      b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogade, anses han ha hemvist i den stat där han statigvarande vistas;
      c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;
      d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

§ 4. Då på grund av bestämmelserna i punkt 2 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning."

ARTIKEL 5

Punkt 1 i protokollet till avtalet kompletteras med ett stycke 3:o, som utformas på följande sätt;

"3:o. att med uttrycket "behörig myndighet" eller "högsta finansmyndighet" förstås:

a) i Frankrike, ministern som handlägger budgetfrågor eller dennes befullmäktigade ombud;

b) i Sverige, finansministern eller dennes befullmäktigade ombud."

ARTIKEL 6

Punkt 5 i protokollet till avtalet ändras enligt följande:

1. Första stycket utformas som följer:

"Ehuru detta avtal endast tillämpas på direkta skatter på inkomst eller på förmögenhet skall sjöfarts- eller luftfartsföretag, som har sin verkliga ledning i Sverige och vilkas fartyg eller luftfartyg tar ombord eller avlämnar passagerare eller gods på franskt område, inte vara underkastade skatten på affärsverksamhet."

2. Ett tredje stycke tillfogas, vilket utformas som följer:

"Vid tillämpningen av bestämmelserna i avtalet anses Scandinavian Airlines System (SAS) ha sin verkliga ledning i Sverige, i den mån de inkomster eller tillgångar på vilka avtalet tillämpas är skattepliktiga i Sverige."

ARTIKEL 7

1. Vardera avtalsslutande staten skall meddela den andra när de åtgärder vidtagits som krävs för att detta tilläggsavtal skall träda i kraft. Tilläggsavtalet träder i kraft den dag då det sista av dessa meddelanden emottas.

2. Tilläggsavtalets bestämmelser tillämpas:

a) Om inte annat föreskrivs i punkt c) nedan, i fråga om inkomstskatter, på skatt som utgår på inkomst för kalenderår eller räkenskapsår som börjar dagen för ikraftträdandet av tilläggsavtalet eller senare;

b) i fråga om förmögenhetsskatt:

på svensk förmögenhetsskatt som utgår på förmögenhetstillgångar som innehas den 31 december 1983 eller senare;

på fransk skatt på stora förmögenheter som utgår på förmögenhetstillgångar som innehas den 1 januari 1983 eller senare;

c) i fråga om artikel 6, från och med den 1 januari 1983.

ARTIKEL 8

Detta tilläggsavtal skall förbli i kraft under samma tid som avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående handräckning beträffande direkta skatter, det till avtalet fogade protokollet och slutprotokollet den 24 december 1936.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta tilläggsavtal och försett detsamma med sina sigill.

Som skedde i Stockholm den 19 september 1983 i två exemplar på franska språket. Förordning (1984:798).

Bilaga 2

till art. 1, 14 och 24 samt punkt 13 i protokollet

Avtalet gäller endast de skatter som anges i art. 1. Angående viss annan beskattning se dock punkt 5 i protokollet samt SFS 1956:85.

I territoriellt hänseende tillämpas avtalet enligt art. 24 § 1 beträffande det egentliga Frankrike och de utomeuropeiska departementen (Guadeloupe, Guyana, Martinique och Réunion). Avtalet är vidare -- efter förfarande enligt art. 24 § 2 -- tillämpligt beträffande övriga utomeuropeiska områden för vars förbindelser med främmande makt Frankrike svarar och vilka uttager skatter, som är likartade med dem som anges i art. 1. I fortsättningen används uttrycket "Frankrike" för att beteckna avtalets tillämplighetsområde på fransk sida.

Avtalets bestämmelser är i allmänmhet tillämpliga endast på fysiska och juridiska personer, som har hemvist i Sverige eller i Frankrike.

Huruvida en fysisk eller juridisk person skall anses ha hemvist i endera staten avgörs i första hand med ledning av lagstiftningen i denna stat. I art. 14 punkterna 3 och 4 regleras fall av s.k.

dubbel bosättning, dvs. fall där den skattskyldige enligt svenska beskattningsregler anses bosatt i Sverige och enligt franska beskattningsregler anses bosatt i Frankrike. Vid tillämpningen av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt nämnda avtalsbestämmelser.

Person, som avses i

om statlig inkomstskatt och

om statlig förmögenhetsskatt, skall vid avtalets tillämpning anses ha hemvist i Sverige, såvitt fråga är om svensk beskickning eller lönat svenskt konsulat i Franskrike.

Person, som avses i 70 § 1 mom. kommunalskattelagen, 18 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt och 18 § lagen om statlig förmögenhetsskatt, skall vid avtalets tillämpning anses ha hemvist i Frankrike, såvitt fråga är om fransk beskickning eller lönat franskt konsulat i Sverige.

Oskiftat dödsbo åtnjuter befrielse från svensk skatt på inkomst eller förmögenhet som belöper på dödsbodelägare med hemvist i Frankrike i den utsträckning skattenedsättning enligt avtalet skulle ägt rum för sådan dödsbodelägare, om denne själv uppburit inkomsten eller innehaft förmögenheten.

Om skyldighet att erlägga kupongskatt på aktieutdelning åligger oskiftat dödsbo, skall således på grund av bestämmelserna i art. 9 kupongskatt inte tas ut i den mån utdelningen belöper på dödsbodelägare med hemvist i Frankrike.

till art. 13

1. Inkomst från Sverige beskattas här i den mån svenska skatteförfattningar föranleder det och inskränkning av skattskyldigheten inte följer av övriga artiklar. Detsamma gäller i fråga om förmögenhetstillgång som är belägen i Sverige. Om inkomsten eller förmögenheten beskattas även i Frankrike, medges lättnad vid den franska beskattningen enligt art. 13.

2. Inkomst från Frankrike, som enligt avtalets bestämmelser får beskattas där och som uppbärs av en fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, skall enligt art. 13 § 1 inte medtas vid taxering i Sverige med undantag för inkomst som anges i anvisningspunkten 3 nedan. Om den skattskyldige taxeras till statlig inkomstskatt för annan inkomst, kan skatteprogressionen komma att påverkas. Till förebyggande härav iakttas följande.

Först uträknas den statliga inkomstskatt som skulle ha påförts, om den skattskyldiges hela inkomst beskattats endast i Sverige utan hänsyn till avtalets bestämmelser. Därefter fastställs hur stor procent den sålunda uträknade skatten utgör av hela den inkomst på vilken skatten beräknats. Med den sålunda erhållna procentsatsen uttages skatt på den inkomst som skall beskattas i Sverige.

Exempel: En person med hemvist i Sverige har en beräknad beskattningsbar inkomst av 110 000 kronor. Av inkomsten utgör 10 000 kronor inkomst av fast egendom i Frankrike, som enligt art. 2 skall beskattas endast i Frankrike. Om den statliga inkomstskatten på 110 000 kronor motsvarar 12%, skall denna procentsats tillämpas på de 100 000 kronor som skall beskattas i Sverige.

I fall som nu nämnts skall taxeringsnämnd i deklarationen anteckna grunden för uträkningen av den statliga inkomstskatten. Längdförande myndighet svarar för att sådan anteckning görs i skattelängden.

3. Då inkomst från Frankrike, som avses i art. 6 A, samt utdelning och skattetillgodohavande enligt art. 9 § 3 uppbärs av person med hemvist i Sverige, medtas inkomsten vid taxering i Sverige. Likaså tas förmögenhetstillgång, som är belägen i Frankrike, med vid taxering till svensk förmögenhetsskatt. Svensk skatt på inkomsten resp.

förmögenheten sätts ned genom avräkning enligt art. 9 § 4, art. 13 § 2 resp. art. 13 § 3. I fråga om utdelning och skattetillgodohavande, se anvisningspunkten 3 tredje stycket till art. 8 och 9. Beträffande inkomst som avses i art. 6 A beräknas svensk skatt på inkomsten utan avdrag för fransk skatt som omfattas av avtalet. Avdrag medges i vanlig ordning för omkostnader som hänför sig till inkomsten. Från den sålunda beräknade svenska skatten avräknas enligt art. 13 § 2 fransk skatt som enligt art. 6 A påförts inkomsten.

Den skattskyldige bör i samband med sin självdeklaration för det beskattningsår för vilket inkomsten eller förmögenheten upptas till beskattning förete utredning om den franska skatt som påförts inkomsten resp. förmögenheten.

Avräkning av fransk inkomstskatt enligt art. 9 § 4 och art. 13 § 2 får ske med belopp motsvarande högst summan av de svenska skatter som belöper på inkomsten. Angående beräkning av svensk skatt på utdelning och skattetillgodohavande, se anvisningspunkten 3 till art. 8 och 9.

På inkomsten från Frankrike anses belöpa så stor andel av hela den statliga inkomstskatten som inkomsten -- efter avdrag för kostnader -- utgör av den skattskyldiges sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor som skall taxeras i samma kommun som inkomsten från Frankrike.

Avräkning sker i första hand från den statliga inkomstskatten. Förslår ej denna, avräknas återstoden från kommunal inkomstskatt som belöper på inkomsten.

Taxeringsnämnd skall i deklarationen anteckna motvärdet i svenska kronor av den franska skatten på inkomsten och ange att avräkning skall ske med detta skattebelopp, dock högst med beloppet av de svenska skatterna på inkomsten. Längdförande myndighet svarar för att anteckning om avräkning görs i skattelängden.

Exempel: En fysisk person med hemvist i Sverige uppbär utdelning från ett franskt bolag med 6 000 kronor. Utdelningsmottagaren erhåller även skattetillgodohavande av franska staten med 3 000 kronor. På summan av utdelningen och skattetillgodohavandet har uttagits fransk källskatt med 1 350 kronor. Avdragsgilla kostnader och extra avdrag uppgår till sammanlagt 2 000 kronor. Den skattskyldige antas vidare uppbära nettointäkter av i Sverige lokaliserade förvärvskällor med ett belopp av 90 000 kronor och vid taxeringen till statlig inkomstskatt åtnjuta allmänna avdrag med 3 000 kronor. Den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten blir sålunda (7 000+90 000-3 000=)94 000 kronor. I deklarationen antecknas: "Avräkning från inkomstskatt enligt avtalet

7 000

med Frankrike skall ske med 1 350 kronor, dock högst med

97 000

av hela den statliga och kommunala inkomstskatten.

Avräkning sker i första hand från den statliga inkomstskatten."

Har den skattskyldige flera inkomster från utlandet kan vid avräkningsförfarandet även bestämmelserna i

om statlig inkomstskatt bli tillämpliga. Förordning (1984:798).

Källa: Riksdagen (Svensk författningssamling)