1 §

Telegraf-, telefon- eller annan svagströmsledning, som utföres för annan än svenska staten, må icke utan särskilt tillstånd av Kungl.

Maj:t framdragas över riksgränsen.

2 §

Vid meddelande av tillstånd, varom i § 1 sägs, föreskriver Kungl.

Maj:t, under förbehåll av enskild rätt, på vilket sätt och under vilka villkor ledningen må utföras och nyttjas.

3 §

Den som utan tillstånd eller i strid mot föreskrifter som givits vid meddelande av tillstånd utför eller nyttjar ledning som avses i denna kungörelse, döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Lag (1991:243)

4 §

Har ledning, som i denna kungörelse avses, blivit utförd utan Kungl. Maj:ts tillstånd eller i strid mot de vid meddelande av tillstånd givna föreskrifter, eller har av Kungl. Maj:t meddelat tillstånd till sådan lednings utförande sedermera av Kungl. Maj:t förklarats förverkat, ankomme på Kungl. Maj:ts befallningshavande att, i fall av behov efter samråd med Telestyrelsen, skyndsamt vidtaga erforderlig åtgärd till förekommande av ledningens nyttjande.

Förordning (1993:618).

5 §

har upphävts genom kungörelse (1964:643).