SFS 1939:6
Lag (1939:6) om frihet från kvarstad för vissa luftfartyg
1 §
Kvarstad må ej läggas å:
a. luftfartyg, som äges eller uteslutande nyttjas av svenska staten eller som av främmande stat användes uteslutande för statsändamål, därunder inbegripet postbefordran, och icke för affärsdrift;
b. luftfartyg, som användes i regelbunden fart för allmän trafik, jämte nödiga reservfartyg; eller
c. luftfartyg, som eljest är avsett för befordran av personer eller gods mot vederlag, då fartyget är färdigt att avgå för sådan befordran, utan så är att kvarstaden avser gäld, som gjorts för resans utförande eller därunder uppkommit.
Vad i första stycket sägs skall ej gälla kvarstad på ansökan av ägare, som avhänts luftfartyget genom rättsstridig handling.
2 §
Kvarstad å luftfartyg skall, ändå att den ej är beviljad till säkerhet för fordran, upphöra, då säkerhet ställes.
Säkerhet till befrielse från kvarstad för fordran skall anses till räcklig, där den täcker fordringsbeloppet jämte kostnader och ute slutande avser betalning därav eller, om luftfartygets värde är lägre, där säkerheten täcker detta.
Lag (1981:779)
3 §
har upphävts genom
lag (1981:779)
4 §
Å utländskt luftfartyg äger denna lag tillämpning allenast såvitt regeringen, efter avtal med främmande stat, därom förordnat.
Lag (1981:779)
5 §
om internationella säkerhetsrätter i lösa saker finns särskilda bestämmelser om kvarstad på luftfartyg som kan påverka tillämpningen av denna lag.