Laglig.seBeta
Logga inKom igång
Laglig.se

AI-driven lagefterlevnad för svenska företag

Meny

  • Så fungerar det
  • Priser
  • Om oss
  • Kontakt

Juridiskt & dataskydd

  • Användarvillkor
  • Integritetspolicy
  • Cookiepolicy
  • Personuppgiftsbiträdesavtal
  • Underbiträden

Nyhetsbrev

Få tips om lagefterlevnad direkt i din inbox

Juridisk ansvarsfriskrivning: Laglig.se tillhandahåller AI-assisterad juridisk information. Detta är inte juridisk rådgivning. Kontakta en kvalificerad jurist för specifik vägledning. Läs mer

© 2026 Laglig.se. Alla rättigheter förbehållna.
  1. Hem
  3. Lagar
  5. SFS 1995:543

Lag (1995:543) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Egypten

LagSFS 1995:543GällandeÄndrad t.o.m. SFS 1995:543
Publicerad 11 maj 1995
Riksdagen

SFS 1995:543

Lag (1995:543) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Egypten

1 §

Det avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande skatter på inkomst som Sverige och Egypten undertecknade den 26 december 1994 skall gälla som lag här i landet.

Avtalet är avfattat på svenska, arabiska och engelska.

Den svenska och den engelska texten framgår av bilaga till denna lag.

2 §

Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga.

3 §

Har upphävts genom

lag (2011:1371)

Övergångsbestämmelser

1995:543

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Genom lagen upphävs kungörelsen (1959:22) om tillämpning av ett mellan Sverige och Förenade Arabrepubliken den 29 juli 1958 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomst- och förmögenhetsskatter samt kungörelsen (1973:53) om kupongskatt för person som är bosatt i Arabrepubliken Egypten (f. d. provinsen Egypten i Förenade Arabrepubliken), m. m.

AVTAL MELLAN KONUNGARIKET SVERIGES REGERING OCH ARABREPUBLIKEN EGYPTENS REGERING FÖR ATT UNDVIKA DUBBELBESKATTNING OCH FÖRHINDRA SKATTEFLYKT BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST

Konungariket Sveriges regering och Arbabrepubliken Egyptens regering, som önskar ingå ett avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande skatter på inkomst, har kommit överens om följande:

KAPITEL 1

AVTALETS TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 1

Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tilämpas på personer som har hemvist i en eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2

Skatter som omfattas av avtalet

1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst som påförs för en avtalsslutande stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.

2. Med skatter på inkomst förstås alla skatter, som utgår på inkomst i dess helhet eller på delar av inkomst, däri inbegripet skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom.

3. De för närvarande utgående skatter på vilka avtalet tillämpas är

a) i Arabrepubliken Egypten

1) skatten på inkomst som härrör från fast egendom, däri inbegripet markskatten, byggnadsskatten och Ghaffir-skatten,

2) skatten på inkomst av lös egendom,

3) skatten på kommersiella och industriella vinster,

4) skatten på löner, arvoden och livräntor,

5) skatten på vinster av fria yrken och alla andra icke-kommersiella verksamheter,

6) den allmänna inkomstskatten,

7) skatten på bolagsvinster,

8) skatter som påförs enligt lag nummer 147 för 1984 inklusive ändringar,

9) skatter som påförs enligt lag nummer 111 för 1980 inklusive ändringar, och

10) tilläggsskatter påförda i form av procent av de ovan angivna skatterna eller på annat sätt (i de följande benämnda "egyptisk skatt");

b) i Konungariket Sverige

1) den statliga inkomstskatten, däri inbegripet sjömansskatten och kupongskatten,

2) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta,

3) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl., och

4) den kommunala inkomstskatten (i det följande benämnda "svensk skatt").

4. Avtalet tillämpas också på varje skatt av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de i punkt 3 angivna skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

KAPITEL II

DEFINITIONER

Artikel 3

Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) 1) "Sverige" inbegriper Konungariket Sverige och innefattar, när uttrycket används i geografisk betydelse, Sveriges territorium, Sveriges territorialvatten och andra havsområden över vilka Sverige, i överensstämmelse med folkrättens regler, utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion;

2) "Egypten" inbegriper Arabrepubliken Egypten och när uttrycket "Egypten" används i geografisk betydelse innefattar det:

a) Egyptens territorium,

b) Egyptens territorialvatten, och

c) "person" inberiper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

d) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

e) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsytar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

f) "skatt" åsyftar svensk skatt eller egyptisk skatt beroende på sammanhanget;

g) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

h) "behörig myndighet" åsyftar;

1) i Sverige finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal;

2) i Egypten, finansministern eller dennes befullmäktigade ombud;

i) "medborgare" åsyftar;

1) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat;

2) juridisk person, handelsboag och annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

Artikel 4

Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet.

2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 ett bolag har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms dess hemvist på följande sätt:

a) det anses ha hemvist i den stat där det är medborgare;

b) om det inte är medborgare i någon av staterna, anses det ha hemvist i den stat där det har sin verkliga ledning.

4. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person eller bolag har hemvist i båda avtalsslutande staterna, skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra frågan och fastställa hur avtalet skall tillämpas på sådan person.

Artikel 5

Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) utrymme som används som försäljningsställe;

d) kontor;

e) fabrik;

f) verkstad;

g) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar; och

h) jordbruk eller plantage.

3. Uttrycket "fast driftställe" omfattar även plats för byggnads-, anläggnings eller sammansättningsverksamhet, men endast om verksamheten pågår under en tidrymd som överstiger sex månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring eller utställning av företaget tillhöriga varor eller för tillfällig leverans, i samband med vilken någon vinst inte uppkommer, av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring eller utställning av företaget tillhöriga varor eller för tillfällig leverans, i samband med vilken någon vinst inte uppkommer, av företaget tillhöriga varor;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)-e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs vid den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5. Om en person, som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt 7 tillämpas, är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten, anses detta företag - utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 - ha fast driftställe i den förstnämnda avtalsslutande staten i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget om han har och i denna stat regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten inte är begränsad till sådan som anges i punkt 4 och som - om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet - inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

6. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses försäkringsföretag i en avtalsslutande stat - utom då fråga är om återförsäkring - ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, om företaget uppbär premier på denna andra stats område eller försäkrar där belägna risker genom person som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt 7 tillämpas.

7. Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

När sådan representant bedriver sin verksamhet uteslutande eller nästan uteslutande för företaget i fråga, anses han emellertid inte såsom sådan oberoende representant som avses i denna punkt.

8. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utför fast driftställe för det andra.

KAPITEL III

BESKATTNING AV INKOMST

Artikel 6

Inkomst av fast egendom

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripet inkomst i lantbruk och skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Uttrycket "fast egendom" har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i civilrätten om fast egendom tillämpas, byggnader, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan natur. Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas också på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

Artikel 7

Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera avalsslutande staten till det fast driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

5. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat i en avtalsslutande stat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar bestämmelserna i punkt 2 inte att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Den fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel.

6. Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7. Ingår i inkomst av rörelse inkomster som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

Artikel 8

Sjöfart och luftfart

1. Inkomst genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

2. Om företag som bedriver sjöfart har sin verkliga ledning ombord på ett skepp, anses ledningen belägen i den avtalsslutande stat där skeppet har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn inte finns, i den avtalsslutande stat där skeppets redare har hemvist.

3. Vid tilämpningen av denna artikel innefattas i inkomst som härrör från användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik:

a) inkomst som härrör från uthyrning av skepp eller luftfartyg i internationell trafik, om inkomsten från uthyrningen har samband med sådan inkomst som anges i punkt 1, och

b) inkomst som härrör från nyttjande, underhåll eller uthyrning av:

1) containers,

2) släpvagnar som används för inlandstransport av containers, och

3) annan tillhörande utrustning i anslutning till sådan i punkt 1 angiven användning av skepp eller luftfartyg i internationell trafik.

4. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

Artikel 9

Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt delar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. I fall då inkomst, för vilken ett företag i en avtalsslutande stat beskattats i denna stat, även inräknas i inkomsten för ett företag i den andra avtalsslutande staten och beskattas i överensstämmelse därmed i denna andra stat samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten i denna stat. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

Artikel 10

Utdelning

1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till utdelningen får skatten inte överstiga:

a) Beträffande Sverige:

1) 5 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt innehar minst 25 procent av det utdelande bolagets kapital;

2) 20 procent aav utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

b) Beträffande Egypten:

1) 5 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt innehar minst 25 procent av det utdelande bolagets kapital;

2) Utdelning som betalas av ett bolag med hemvist i Egypten till en fysisk person med hemvist i Sverige får i Egypten beläggas med den allmänna inkomstskatten som tas ut på den sammanlagda nettoinkomsten. Den allmänna inkomstskatt som sålunda tas ut får emellertid inte i något fall överstiga ett genomsnitt om 15 procent av nettoutdelningen som betalas till sådan fysisk person.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träffa överenskommelse om sättet att genomföra dessa begränsningar.

Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

3. Med uttrycket utdelning" förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 skall utdelning från bolag med hemvist i Egypten till bolag med hemvist i Sverige vara undantagen från beskattning i Sverige i den mån utdelningen skulle ha varit undantagen från beskattning enligt svensk lag om båda bolagen hade varit svenska.

Sådan skattebefrielse medge dock endast om

a) den vinst av vilken utdelningen betalas underkastats den normala bolagsskatten i Egypten eller en därmed jämförlig inkomstskatt, eller

b) den utdelning som betalas av bolaget med hemvist i Egypten uteslutande eller så gott som uteslutande utgörs av utdelning vilken detta bolag under ifrågavarande år eller tidigare år mottagit på aktier eller andelar, som bolaget innehar i ett bolag med hemvist i den tredje stat, och vilken skulle ha varit undantagen från svensk skatt om de aktier eller andelar på vilka utdelningen betalas hade innehafts direkt av bolaget med hemvist i Sverige.

5. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna anordning, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och inte heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgöras av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

7. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 6 skall utdelning, vilken enligt egyptisk skattelagstiftning anses betald med ianspråkstagande av årsvinsten av ett fast driftställe i Egypten som innehas av ett svenskt bolag vars verksamhet bedrivs även i andra stater än Egypten, i Egypten behandlas såsom utdelning betald av person med hemvist i Egypten då mottagaren är en fysisk person med hemvist i Egypten eller är egyptisk medborgare.

Artikel 11

Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till räntan får skatten inte överstiga 15 procent av räntans bruttobelopp.

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 skall ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas av regeringen, centralbanken, lokal myndighet eller annan av det allmänna helägd finansiell institution i denna stat till regeringen, centralbanken, lokal myndighet eller annan av det allmänna helägd finansiell insitution i den andra staten, vara undantagen från beskattning i den stat från vilken den härrör.

4. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte.

Uttrycket åsyftar särskild inkomst av värdepapper som utfärdats av staten och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures.

5. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen.

I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat.

Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordnng i samband varmed den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

7. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordon för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp.

I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12

Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Sådan royalty får emellerti beskattas även i den avtalsslutande staten från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till royaltyn får skatten inte överstiga 14 procent av royaltyns bruttobelopp.

3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm samt film och band för radio- och televisionssändning, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig naur.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avvtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är staten själv, en politisk underavdelning, en lokal myndighet eller en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed skyldigheten att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, övverstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13

Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 och som är beläget i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftst'älle, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten för att utöva självständig yrkesverksamhet, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

3. Vinst på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg samt vinst på grund av överlåtelse av containers eller annan utrustning som använts i samband med användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

4. Vinst genom överlåtelse av aktier i ett bolag, vars tillgångar huvudsakligen - direkt eller indirekt - utgörs av fast egendom belägen i en avtalsslutande stat får beskattas i denna stat.

5. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i de föregående punkterna beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

Artikel 14

Självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat, utom i följande fall, då sådan inkomst får beskattas även i den andra avtalsslutande staten:

a) om han i denna andra avtalsslutande stat har en stadigvarande anordning som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten; i sådant fall får endast så stor del av inkomsten som är hänförlig till denna stadivarande anordning beskattas i denna andra avtalsslutande stat; eller

b) om hans vistelse i denna andra avtalsslutande stat varar under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt uppgår till eller överstiger 183 dagar under en tolvmånadesperiod; i sådant fall får endast så stor del av inkomsten som förvärvas genom hans verksamhet i denna andra stat beskattas i denna andra stat.

2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

Artikel 15

Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten.

Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

Artikel 16

Styrelsearvode och ersättning till tjänstemän i högre företagsledande ställning

1. Styrelseordförande och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av tjänsteman i högre företagsledande ställning i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17

Inkomst som förvärvas av artister och idrottsmän

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller av idrottsman, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.

Artikel 18

Pension och livränta

1. Pension och annan liknande ersättning, utbetalningar enligt socialförsäkringslagstiftningen och livränta vilken härrör från en avtalsslutande stat och betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten beskattas endast i den förstnämnda avtalsslutande staten.

2. Med uttrycket "livränta" förstås ett faställt belopp som betalas periodiskt på samställa tider under vederbörandes livstid eller under angiven eller fastställbar tidrymd och som utgår på grund av förpliktelse eller verkställa dessa utbetalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde.

Artikel 19

Offentlig tjänst

1. Ersättning - med undantag för pension - som betalas av eller från fonder inrättade av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

2. Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om arbetet utförs i denna andra stat och personen i fråga har hemvist i denna stat och

1) är medborgare i denna stat, eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

3. Bestämmelserna i artiklarna 15 och 16 tillämpas på ersättning som utbetalas på rund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

Artikel 20

Ersättning till studerande och praktikanter

Person med hemvist i en avtalsslutande stat som tillfälligt vistas i den andra avtalsslutande staten uteslutande såsom:

1) studerande vid universitet, högskola eller skola i denna andra avtalsslutande stat,

b) affärspraktikant eller teknisk praktikant, eller

c) mottagare av bidrag, anslag eller penningunderstöd som erhålls för att bedriva studier eller forskning från stiftelse eller inrättning med uppgift att främja religiöst, välgörande, vetenskapligt eller uppfostrande ändamål är befriad från skatt i denna andra stat för beviljat stipendium om betalningen härrör från källa utanför denna stat.

Artikel 21

Professorer, lärare och forskare

1. Person med hemvist i en av de avtalsslutande staterna och som, på inbjudan av universitet, högskola eller annan inrättning för högre utbildning eller vetenskaplig forskning i den andra stat under en tidrymd som inte överstiger två år uteslutande för att bedriva undervisning eller forskning vid sådan inrättning, är befriad från skatt i denna andra stat för inkomst på grund av undervisningen eller forskningen om personen är skattskyldig för inkomsten i fråga i den förstnämnda staten.

2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst som härrör från forskning om forskningen sker, inte i allmänt intresse, utan huvudsakligen för att gynna viss annan persons eller andra personeras privata intressen.

Artikel 22

Annan inkomst

1. Om inte bestämmelserna i punkt 2 föranleder annat beskattas inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar i detta avtal endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Om emellertid person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar sådan inkomst och inkomsten härrör från källa i den andra avtalsslutande staten, får inkomsten i enlighet med lagstiftningen i den stat där inkomsten uppkommit även beskattas där.

KAPITEL IV

METODER FÖR UNDANRÖJANDE AV DUBBELBELBESKATTNING

Artikel 23

Undanröjande av dubbelbeskattning

1. Beträffande Sverige skall dubbelbskattning undvikas på följande sätt:

a) I fall då person med hemvist 1 Sverige förvärvar inkomst som enligt lagstiftningen i Egypten och bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Egypten, skall Sverige - i enlighet med bestämmelserna i svensk lagstiftning om avräkning av utländsk skatt (även i den lydelse den framdeles kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras) - från skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den egyptiska skatt som erlagts för inkomsten.

b) I fall då person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst, som enligt bestämmelserna i artikel 18 eller 19 beskattas endast i Egypten, får Sverige beakta inkomsten vid bestämmandet av svensk progressiv skatt.

c) Vid tillämpningen av a anses uttrycket "den egyptiska skatt som erlagts" inbegripa belopp som skulle ha påförts såsom egyptisk skatt om inte skattebefrielse eller skattenedsättning medgivits enligt artikel 11 i lag nummer 230 år 1989 rörande investeringar, avsedda att främja ekonomisk utveckling, i den mån bestämmelserna var i kraft vid tidpunkten för undertecknandet av detta avtal och därefter inte ändrats eller ändrats endast i mindre betydelsefulla hänseenden utan att den allmänna innebörden påverkats.

d) Vid tillämpningen av artikel 10 punkt 4 anses uttrycket "den normala bolagsskatten i Egypten" inbegripa belopp som skulle ha påförts såsom egyptisk inkomstskatt om inte skattebefrielse eller skattenedsättning medgivits enligt de i c angivna investeringsfrämjande bestämmelserna.

e) Utan hinder av bestämmelserna i artikel 30 tillämpas bestämmelserna i c och d under de första tio åren efter detta avtals ikraftträdande. Om emellertid avtalet upphör att gälla före utgången av denna tidrymd, skall detta även gälla beträffande bestämmelserna i c och d. De behöriga myndigheterna skall överlägga med varandra för att bestämma om bestämmelserna i dessa punkter skall tillämpas efter utgången av denna tidrymd.

2. Beträffande Egypten skall dubbelbeskattning undvikas på följande sätt:

a) Inkomst, annan än sådan som avses i b nedan skall vara undantagen från de egyptiska skatter som avses i artikel 2 punkt 3 a om inkomsten enligt detta avtal skall beskattas endast i Sverige;

b) Inkomst som avses i artiklarna 6, 7, 10, 11, 12, 13 punkterna 1, 2 och 4, 14, 15, 16, 17 och 22 och som uppburits från Sverige får i Egypten beskattas med beaktande av bruttobeloppet i enlighet med bestämmelserna i dessa artiklar. Den svenska skatt som tagits ut på sådan inkomst (i fråga om utdelning, exklusive den skatt som tagits ut på de vinster av vilka utdelningen betalats) berättigar person med hemvist i Egypten att från skatten avräkna ett belopp motsvarande den skatt som tagits ut i Sverige.

Avräkningen skall emellertid inte överstiga den del av skatten i Egypten vilken belöper på inkomsten i fråga. Sådan avräkning skall medges mot de skatter som anges i artikel 2 punkt 3 a om inkomsten i fråga inkluderats i basen för skattens beräknande.

c) Om inkomst som förvärvas av person med hemvist i Egypten enligt bestämmelserna i detta avtal är undantagen från skatt i Egypten, får Egypten likväl vid bestämmandet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.

KAPITEL V

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Artikel 24

Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål förbeskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

3. Bestämmelserna i denna artikel anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

4. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 7 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är ränta och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

5. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

6. Bestämmelserna i denna artikel tillämpas endast på skatter som omfattas av detta avtal.

Artikel 25

Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordningar, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpningen av artikel 24 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare.

Saken skall framläggas inom tre år från en tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om en åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2. Om en behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4. En avtalsslutande stat skall inte, efter det att de i den interna lagstiftningen angivna tidsgränserna gått till ända eller, under inga förhållanden, senare än fem år efter beskattningsårets utgång, höja en beskattningsbara inkomsten för en person med hemvist i någon av de avtalsslutande staterna genom att ta med inkomstposter som också har blivit beskattade i den andra avtalsslutande staten. Denna punkt tillämpas inte i de fall som särskilt angivits i de båda avtalsslutande staternas lagstiftningar.

5. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter.

Artikel 26

Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter eller myndigheter skall använda upplysningar endast för sådana ändamål. De får yppa upplysnigarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgörande.

2. Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

Artikel 27

Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän

1. Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska företrädare eller konsulära tjänstemän.

2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 4 skall person som tillhör en avtalsslutande stats diplomatiska eller konsulära beskickning eller stadigvarande representation i den andra avtalsslutande staten eller i en tredje stat vid tillämpningen av detta avtal anses ha hemvist i den sändande staten, om han är skattskyldig där för all sin inkomst i samma omfattning som person med hemvist i denna stat.

3. Detta avtal tillämpas inte beträffande internationella organisationer, deras organ eller tjänstemän och inte heller i fråga om personer som tillhör en tredje stats diplomatiska eller konsulära beskickning eller stadigvarande representation och som visas i en avtalsslutande stat och inte i någondera avtalsslutande staten är skattskyldig för all sin inkomst i samma omfattning som person med hemvist där.

Artikel 28

Övriga bestämmelser

Bestämmelserna i detta avtal anses inte i något hänseende medföra begränsning av den rätt till skattebefrielse, avdrag, skattereduktion eller annan skattenedsättning som nu eller framdeles medges

a) enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat vid faställande av skatt som tas ut av denna avtalsslutande stat, eller

b) enligt annat avtal som ingåtts av en avtalsslutande stat.

KAPITEL VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 29

Ikraftträdande

1. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna skall utväxlas i Stockholm.

2. Detta avtal träder i kraft trettionde dagen efter den dag då utväxlingen av ratifikationshandlingarna skedde och tillämpas:

a) i fråga om skatt som innehålls vid källan, på belopp som betalats eller krediterats den 1 januari det kalanderår som följer närmast efter det år då avtalet träder i kraft eller senare; och

b) i fråga om övriga skatter, för beskattningsår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter år då avtalet träder i kraft eller senare.

3. Avtalet mellan Kungliga svenska regeringen och Förenade Arabrepublikens regeringen för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomst- och förmögenhetsskatter, som undertecknades i Kairo den 29 juli 1958, skall upphöra att gälla med ikraftträdandet av förevarande avtal och inte längre tillämpas beträffande inkomster på vilka detta avtal blir tillämpligt enligt bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel.

I fråga om den svenska förmögenhetsskatten skall 1958 års avtal tillämpas för sista gången beträffande förmögenhet som innehas vid utgången av det år då detta avtal träder i kraft.

Artikel 30

Upphörande

Detta avtal förblir i kraft utan tidsbegränsning men envar av de avtalsslutande staterna kan - senast den 30 juni under det kalenderår, som börjar efter utgången av en tidrymd av fel år räknat från den dag för avtalets ikraftträdande - på diplomatisk väg skriftligen säga upp avtalet hos den andra avtalsslutande staten. I händelse av sådan uppsägning upphör detta avtal att gälla:

a) i fråga om skatt som innehålls vid källan, på belopp som btalas eller krediteras den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det år då uppsägningen sker eller senare; och

b) i fråga om övriga skatter, för beskattningsår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det år då uppsägningen sker eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigande, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Kairo den 26.12.1994 i två exemplar på arabiska, svenska och engelska språken vilka texter alla äger lika vitsord. I fall av tvivelsmål äger dock den engelska texten företräde.

För Konungariket Sveriges regering

Jan Ståhl

för Arabrepubliken Egyptens regeringen

Mohamed Ahmed El Razzaz

Källa: Riksdagen (Svensk författningssamling)