Bläddra bland alla lagar från Svensk författningssamling (SFS)
Visar 11 326-11 350 av 11 465 dokument(302ms)
Lagen om utstationering av arbetstagare reglerar villkoren när en arbetsgivare etablerad i ett annat land än Sverige sänder arbetstagare hit i samband med gränsöverskridande tjänster. Lagen anger vilka svenska arbets- och anställningsvillkor som ska tillämpas på utstationerade arbetstagare, bland annat regler om arbetstid, semester, minimilön, diskriminering och arbetsmiljö. Vid utstationering som överstiger 12 månader utvidgas de tillämpliga villkoren, med möjlighet till förlängning till 18 månader genom anmälan till Arbetsmiljöverket. Lagen innehåller särskilda bestämmelser om utstationering av förare på vägtransportområdet, inklusive undantag för bilaterala transporter och transitering. Arbetsgivaren har anmälningsskyldighet till Arbetsmiljöverket, ska utse en kontaktperson i Sverige och kan åläggas sanktionsavgifter om 1 000–100 000 kronor vid överträdelser. Lagen reglerar även förutsättningar för stridsåtgärder i syfte att teckna kollektivavtal för utstationerade arbetstagare samt skydd mot repressalier. Arbetsmiljöverket är förbindelsekontor och utövar tillsyn. Lagen gäller inte för besättning ombord inom handelsflottan.
Lagen syftar till att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna av sådana olyckor för människors hälsa och miljön. Den gäller verksamheter där farliga ämnen förekommer i mängder som överstiger fastställda tröskelvärden, och verksamheterna delas in i en lägre och en högre kravnivå beroende på ämnenas art och mängd. Verksamhetsutövare ska anmäla verksamheten till länsstyrelsen, utarbeta handlingsprogram med säkerhetsledningssystem, och vid den högre kravnivån även upprätta säkerhetsrapport och intern plan för räddningsinsatser. Lagen undantar bland annat transport av farligt gods utanför verksamheten, militär verksamhet och faror kopplade till joniserande strålning. Tillsynen utövas av Myndigheten för civilt försvar och länsstyrelsen, och lagen kompletteras av förordning och myndighetsföreskrifter om bland annat vilka ämnen och mängder som definierar kravnivåerna.
Semesterlagen reglerar arbetstagares rätt till semesterförmåner i form av semesterledighet, semesterlön och semesterersättning. Varje arbetstagare har rätt till 25 semesterdagar per semesterår (1 april–31 mars), där antalet betalda dagar beräknas utifrån anställningstiden under intjänandeåret. Lagen innehåller bestämmelser om hur semesterlön beräknas – antingen enligt sammalöneregeln (med semestertillägg på 0,43 % av månadslönen per dag) eller procentregeln (12 % av intjänad lön) – samt regler för semesterledighetens förläggning, där arbetstagaren har rätt till minst fyra sammanhängande veckor under juni–augusti om inte annat avtalats. Betalda semesterdagar utöver 20 per år får sparas i upp till fem år. Lagen anger vilka typer av frånvaro som är semesterlönegrundande, bland annat sjukdom (upp till 180 dagar), föräldraledighet (upp till 120 dagar, eller 180 dagar för ensamstående förälder) och viss annan ledighet. Genom kollektivavtal som slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation får avvikelser göras från flera av lagens bestämmelser.