2 §

Syftet med denna förordning är att

1. förpackningar ska framställas på ett sådant sätt att deras volym och vikt begränsas till den nivå som krävs för att upprätthålla en god säkerhets- och hygiennivå,

2. producenter ska ordna system för insamling av allt förpackningsavfall som uppkommer och som är hänförligt till producenterna,

3. förpackningsavfall ska tas om hand på ett miljömässigt godtagbart sätt, och

4. nå de återvinningsmål för insamlat förpackningsavfall som anges i denna förordning. Förordning (2013:757).

3 §

Återvinningsmålen för insamlat förpackningsavfall är att av

1. allt förpackningsavfall 60 procent ska återvinnas varav minst 55 procentenheter utgör materialutnyttjande,

2. förpackningar av metall, dock inte dryckesförpackningar, 70 procent ska utgöra materialutnyttjande,

3. förpackningar av papp, papper, kartong och wellpapp 65 procent ska utgöra materialutnyttjande,

4. förpackningar av plast, dock inte dryckesförpackningar, 70 procent ska återvinnas varav minst 30 procentenheter utgör materialutnyttjande tillbaka till plast,

5. förpackningar av glas 70 procent ska utgöra materialutnyttjande,

6. dryckesförpackningar av metall 90 procent ska utgöra materialutnyttjande,

7. dryckesförpackningar av polymera material 90 procent ska utgöra materialutnyttjande,

8. förpackningar av trä 70 procent ska återvinnas varav minst 15 procentenheter utgör materialutnyttjande, och

9. förpackningar av övriga material 30 procent ska återvinnas per materialslag, varav minst 15 procentenheter utgör materialutnyttjande. Förordning (2013:757).

4 §²⁾

2)

Senaste lydelse av tidigare 2 § 2011:1243.

Med förpackning avses i denna förordning en produkt som har framställts för att

1. innehålla, skydda eller presentera en vara eller för att användas för att leverera eller på annat sätt hantera en vara, från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare, om produkten är en

   1. konsumentförpackning genom att den på försäljningsstället utgör en säljenhet för den slutliga användaren eller konsumenten av varan,

   2. gruppförpackning genom att den på försäljningsstället omfattar en grupp av ett visst antal säljenheter och kan tas bort utan att det påverkar varan eller varorna, oavsett om säljenheterna säljs som en sådan grupp till den slutliga användaren eller konsumenten eller om produkten endast används som komplement till hyllorna på försäljningsstället, eller

   3. transportförpackning genom att den underlättar hantering och transport av ett antal säljenheter eller gruppförpackningar för att förhindra skador vid fysisk hantering eller transportskador, eller

2. som engångsartikel användas i ett sådant syfte som anges i 1. Förordning (2013:757).

5 §

Med producent avses i denna förordning den som yrkesmässigt tillverkar, säljer eller till Sverige för in en förpackning eller en vara som är innesluten i en förpackning. Förordning (2011:1243).

6 §

I denna förordning avses med

förpackningsavfall: förpackningar eller förpackningsmaterial som är avfall enligt 15 kap. 1 § miljöbalken, och

hantering av förpackningsavfall: sådan hantering som avses i 15 kap. 3 § miljöbalken och som avser förpackningsavfall. Förordning (2011:1243).

7 §

Med återanvändning, återvinning och bortskaffande avses i denna förordning detsamma som i avfallsförordningen (2011:927). Förordning (2011:1243).

8 §

Med biologisk behandling avses i denna förordning en aerob (syrekrävande) eller anaerob (icke syrekrävande) behandling av de biologiskt nedbrytbara delarna av ett förpackningsavfall, om behandlingen

1. sker under kontrollerade förhållanden och med användning av mikroorganismer, och

2. innebär att stabiliserade organiska restprodukter eller metan produceras.

Vid tillämpningen av denna förordning ska deponering av avfallet inte anses vara en biologisk behandling. Förordning (2011:1243).

9 §³⁾

3)

Senaste lydelse av tidigare 2 e § 2011:1243.

Med energiutvinning avses i denna förordning en användning av brännbart förpackningsavfall för att generera energi genom direkt förbränning, med eller utan annat avfall, men med utnyttjande av värme. Förordning (2013:757).

10 §

Med materialutnyttjande avses i denna förordning en upparbetning i en produktionsprocess av ett avfallsmaterial till materialets ursprungliga ändamål eller till andra ändamål. En sådan upparbetning med biologisk behandling ska vid tillämpningen av förordningen anses vara ett materialutnyttjande.

Vid tillämpningen av denna förordning ska energiutvinning inte anses vara ett materialutnyttjande. Förordning (2011:1243).

11 §⁴⁾

4)

Senaste lydelse av tidigare 3 § 2011:1243.

Denna förordning ska

1. inte tillämpas på vägcontainrar, järnvägscontainrar, fartygscontainrar eller flygfraktcontainrar,

2. i fråga om 2 § 1–3 samt i fråga om 11–30 och 32–35 §§ inte tillämpas på sådana flaskor eller burkar som omfattas av förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar, och

3. i fråga om 25–30 §§ inte tillämpas på förpackningar som på grund av sitt tidigare eller resterande innehåll utgör farligt avfall enligt avfallsförordningen (2011:927). Förordning (2013:757).

12 §

En produkt ska anses vara en förpackning enligt denna förordning även om produkten också har andra funktioner än de som anges i 4 §.

Första stycket gäller inte om produkten är en fast del av den vara som den omsluter, skyddar eller presenterar och om produkten behövs för att omfatta, stödja eller bevara varan under hela dess livslängd och alla delar är avsedda att användas, konsumeras eller bortskaffas tillsammans. Förordning (2013:757).

13 §

Vid tillämpningen av 12 § ska följande slag av produkter anses vara förpackningar:

1. blomkrukor som är avsedda endast för försäljning och transport av växter och inte är avsedda att följa med växten under hela dess livstid,

2. cd-spindlar som saluförs med cd-skivor och inte är avsedda för förvaring,

3. glasflaskor för injektionslösningar,

4. kapslar för kaffe-, kakao- eller mjölkdryckessystem eller andra dryckessystem och som lämnas tomma efter användning,

5. klädhängare som saluförs med ett klädesplagg,

6. konfektaskar,

7. plastfolier kring cd-fodral,

8. postpåsar som är avsedda för kataloger och tidskrifter och som innehåller en tidskrift,

9. rullar, tuber och cylindrar som böjligt material är upprullat på, dock inte rullar, tuber eller cylindrar som är avsedda som delar i en tillverkningsutrustning och som inte används för att presentera en vara som en säljenhet,

10. sterilbarriärsystem i form av påsar, brickor eller annat material som krävs för att bevara varans sterilitet,

11. tårtpapper som saluförs med ett bakverk,

12. tändsticksaskar,

13. återfyllbara stålcylindrar för gas, dock inte brandsläckare, och

14. andra produkter än de som anges i 1–13, om produkterna uppfyller kriterierna för att anses som förpackningar. Förordning (2013:757).

14 §

Vid tillämpningen av 12 § ska följande slag av produkter inte anses vara förpackningar:

1. blomkrukor avsedda för att följa med växten under hela dess livstid,

2. cd-, dvd- och videofilmfodral som saluförs innehållande cd-skivor, dvd-skivor eller videofilmer,

3. cd-spindlar som saluförs tomma och är avsedda för förvaring,

4. gravlyktor som är behållare för ljus,

5. kaffekapslar för dryckessystem, foliepåsar för kaffe och kaffekuddar av filterpapper som slängs tillsammans med den använda kaffeprodukten,

6. klädhängare som saluförs separat,

7. korvskinn,

8. mekaniska kvarnsystem som är integrerade i återfyllbara behållare som återfyllbara pepparkvarnar,

9. skrivarpatroner,

10. tepåsar,

11. vattenlösliga påsar för rengöringsmedel,

12. vaxskikt som exempelvis finns runt ost,

13. verktygslådor, och

14. andra produkter än de som anges i 1–13, om produkterna inte uppfyller kriterierna för att anses som förpackningar. Förordning (2013:757).

15 §

En produkt ska anses vara en förpackning enligt denna förordning om produkten är utformad och avsedd att fyllas vid försäljningsstället och fyller en förpackningsfunktion.

Om en engångsartikel är fylld när den säljs vid försäljningsstället, ska även den anses vara en förpackning enligt denna förordning. Förordning (2013:757).

16 §

Vid tillämpningen av 15 § ska följande slag av produkter anses vara förpackningar:

1. aluminiumfolier,

2. bärkassar av papper eller plast,

3. engångstallrikar och engångskoppar,

4. plastfolier,

5. plastfolier för tvättade kläder i tvätterier,

6. smörgåspåsar, och

7. andra produkter än de som anges i 1–6, om produkterna uppfyller kriterierna för att anses som förpackningar. Förordning (2013:757).

17 §

Vid tillämpningen av 15 § ska följande slag av produkter inte anses vara förpackningar:

1. bakformar av papper som saluförs utan innehåll,

2. engångsbestick,

3. omrörare,

4. omslagspapper som saluförs separat,

5. tårtpapper som saluförs utan bakverk, och

6. andra produkter än de som anges i 1–5, om produkterna inte uppfyller kriterierna för att anses som förpackningar. Förordning (2013:757).

18 §

Förpackningskomponenter och underordnade element som är integrerade i förpackningar ska räknas som en del av den förpackning i vilken de är integrerade. Underordnade element som är hängda på eller fästa vid en produkt och som fyller en förpackningsfunktion ska anses vara förpackningar enligt denna förordning.

Första stycket gäller inte förpackningskomponenter eller underordnade element som är fasta delar av produkten, om alla delar är avsedda att konsumeras eller bortskaffas tillsammans. Förordning (2013:757).

19 §

Vid tillämpningen av 18 § ska följande slag av produkter anses vara del av förpackningar:

1. doseringsmått som utgör en del av tillslutningen på förpackningen för rengöringsmedel,

2. häftklamrar,

3. mascaraborstar som utgör en del av förpackningens tillslutning,

4. mekaniska kvarnsystem som är integrerade i fyllda engångsbehållare som pepparkvarnar fyllda med peppar,

5. plastmanschetter,