Bläddra bland svenska lagar, föreskrifter och EU-lagstiftning
Visar 52 226-52 250 av 52 598 dokument(405ms)
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2023:13) reglerar skyldigheten att lämna uppgifter om förpackningar och förpackningsavfall till Naturvårdsverket, med stöd av förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar. Föreskrifterna gäller producenter som tillhandahåller eller släpper ut förpackningar på den svenska marknaden, producentansvarsorganisationer samt den som driver marknadsdrivna system för materialåtervinning eller återanvändning. Uppgifterna ska lämnas senast den 31 mars varje år via Naturvårdsverkets digitala lösning och vara uppdelade per förpackningsmaterial (papper/kartong, plast, metall, glas, trä och annat). Föreskrifterna innehåller detaljerade anvisningar för hur materialåtervinning ska beräknas, inklusive beräkningspunkter per materialslag, regler för kompositförpackningar och förpackningar av mer än ett material samt särskilda krav vid export utanför EES. Föreskrifterna trädde i kraft den 1 januari 2024 och ersatte NFS 2020:8.
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2022:2) reglerar transport av avfall och anger när anmälningsplikt gäller i stället för tillståndsplikt, undantag från anmälningsplikt samt hur transportdokument ska utformas. Yrkesmässig transport av enbart icke-farligt avfall som understiger 10 ton eller 50 kubikmeter per kalenderår och 1 ton eller 5 kubikmeter per enskild transport kräver anmälan till länsstyrelsen i stället för tillstånd. Transport av farligt avfall som uppkommit i yrkesmässig verksamhet undantas från anmälningsplikt om transporterna inte är normalt förekommande, mängden inte överstiger 100 kilogram eller 100 liter per kalenderår och avfallet inte omfattas av viss tillståndsplikt. Föreskrifterna anger också detaljerade krav på transportdokumentets innehåll vid transport av farligt avfall, med stöd av avfallsförordningen (2020:614).
Föreskrifterna reglerar hur mätningar och provtagningar ska genomföras i yrkesmässigt bedriven miljöfarlig verksamhet som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt 9 kap. miljöbalken eller motsvarande äldre lagstiftning. Verksamhetsutövaren ska utföra mätningar och provtagningar i den utsträckning som behövs för att kontrollera att tillstånd och föreskrivna skyddsåtgärder följs samt för att skaffa kunskap om verksamhetens påverkan på hälsa och miljö. Krav ställs på att mätanordningar och provtagningsutrustning ska vara ändamålsenliga, att metoder enligt föreskrifter, domar, tillståndsbeslut eller tillämplig standard används, samt att dokumentation av kontrollkrav, metoder, utrustning, mätförhållanden och resultat sparas i fem år. Föreskrifterna är meddelade med stöd av förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll och kompletteras bland annat av industriutsläppsförordningen, förordningar om förbränningsanläggningar och organiska lösningsmedel samt NFS 2016:6 om utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse. Föreskrifterna trädde i kraft den 1 januari 2022 och ersatte NFS 2000:15.
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2021:10) reglerar skydd mot mark- och vattenförorening vid hantering av brandfarliga vätskor och spilloljor i cisterner (ovan och i mark) med anslutna rör- och slangledningar samt i lösa behållare. Inom vattenskyddsområde gäller föreskrifterna vid hantering av mer än totalt 150 liter, medan de utanför vattenskyddsområde gäller vid hantering av mer än totalt 1 m³ i cisterner med anslutna ledningar. Föreskrifterna ställer krav på skriftlig information till tillsynsmyndigheten senast fyra veckor före installation eller hantering, samt inom vattenskyddsområde krav på sekundärt skydd (invallning eller likvärdigt) och kontroll av detta skydd genom installations-, återkommande och revisionskontroll utförd av ackrediterat kontrollorgan. Hantering som är tillståndspliktig enligt miljöprövningsförordningen (2013:251) samt transporter enligt ADR-S (MSBFS 2018:5) undantas. Föreskrifterna kompletteras av MSB:s föreskrifter (MSBFS 2018:3) om cisterner med anslutna rörledningar för brandfarliga vätskor och är meddelade med stöd av förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer.
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2020:5) reglerar hur verksamhetsutövare ska anteckna och rapportera uppgifter om farligt avfall till Naturvårdsverkets elektroniska avfallsregister. Föreskrifterna specificerar vilka uppgifter som ska antecknas enligt 6 kap. 1–5 §§ avfallsförordningen (2020:614), däribland avfallstyp (klassificerad med avfallskod), uppgifter om hanterare och platser, transportsätt samt behandlingsmetod med tillhörande underkoder. Särskilda krav ställs på den som behandlar eller exporterar spilloljor att rapportera behandlingsresultat. Vid rapportering till avfallsregistret ska verksamhetens namn, kontaktuppgifter, organisations- eller personnummer samt i tillämpliga fall arbetsställenummer från SCB anges. Föreskrifterna trädde i kraft den 1 augusti 2020, med underkodskravet för behandlingsmetod tillämpligt från och med januari 2021.
NFS 2018:11 reglerar yrkesmässig lagring och behandling av elavfall som omfattas av producentansvar enligt förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning. Föreskrifterna ställer krav på att farliga ämnen, beredningar och komponenter – exempelvis PCB-kondensatorer, kvicksilver, batterier, kretskort och bromerade flamskyddsmedel – ska avlägsnas från elavfallet innan vidare behandling som skulle förhindra eller försvåra sådan separation. Bestämmelserna omfattar kunskapskrav för personal som behandlar elavfall, certifieringskrav (med undantag för nya verksamheter under de första två åren samt viss sortering), dokumentations- och anteckningsskyldigheter med årlig sammanställning senast den 31 mars och tre års arkivering, samt försiktighetsmått för lagring och behandling såsom tät ytbeläggning, uppsamling av spill och oljeavskiljning. Föreskrifterna kompletteras av avfallsförordningen (2011:927), förordningen om producentansvar för elutrustning och relevanta bestämmelser i miljöbalken.
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2016:8) reglerar den årliga miljörapport som verksamhetsutövare ska lämna till tillsynsmyndigheten enligt 26 kap. 20 § miljöbalken. Föreskrifterna gäller i första hand utövare av tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet, men även verksamheter som omfattas av EU:s PRTR-förordning (EG nr 166/2006), verksamheter med allmänna avloppsledningsnät anslutna till tillståndspliktiga reningsverk samt verksamheter som på begäran av länsstyrelsen ska rapportera produktion av naturgrus, morän och berg. Miljörapporten ska avse kalenderår och innehålla allmänna uppgifter om verksamheten samt, beroende på verksamhetstyp, detaljerade uppgifter om bland annat villkorsuppfyllelse, utsläpp, avfallsmängder, BAT-slutsatser för industriutsläppsverksamheter, samt specifika uppgifter för stora förbränningsanläggningar, avfallsförbränning, organiska lösningsmedel, täkter, bygg- och rivningsavfall och avloppsrening. Miljörapporten ska lämnas elektroniskt via Svenska miljörapporteringsportalen (SMP) senast den 31 mars året efter rapporteringsåret, med möjlighet till anstånd i högst en respektive tre månader vid särskilda skäl. Föreskrifterna kompletteras av bland annat förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, industriutsläppsförordningen (2013:250), förordningen (2013:252) om stora förbränningsanläggningar samt NFS 2016:6 om avloppsvatten från tätbebyggelse. Senaste ändringarna (NFS 2025:6) träder i kraft den 1 januari 2026.
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:3) reglerar yrkesmässig spridning av vissa biocidprodukter, närmare bestämt produkttyp 8 (träskyddsmedel mot insekter), produkttyp 14 (rodenticider) och produkttyp 18 (insekticider m.fl.) enligt EU:s biocidförordning (EU) nr 528/2012. Föreskrifterna ställer krav på val av minst skadlig metod eller produkt, försiktighetsåtgärder vid spridning, information till allmänheten genom anslag vid spridning på platser dit allmänheten har tillträde samt skriftlig underrättelse till den kommunala nämnden. Den som sprider biocidprodukter ska dokumentera vidtagna åtgärder och spara dokumentationen i tre år. Biocidprodukter som innehåller nematoder, insekter eller spindeldjur undantas från föreskrifterna. Föreskrifterna är meddelade med stöd av förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel.
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) reglerar spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel och innehåller detaljbestämmelser som kompletterar förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel. Föreskrifterna fastställer fasta skyddsavstånd vid spridning utomhus (2 meter till öppna diken, 6 meter till sjöar och vattendrag, 12 meter till dricksvattenbrunnar) samt krav på anpassade skyddsavstånd vid yrkesmässig spridning med hänsyn till vind, temperatur och medlets egenskaper. Regler finns även för utspädning, blandning och påfyllning (30 meters skyddsavstånd, eller 15 meter vid uppsamlingsyta eller biobädd), förvaring i invallat utrymme, tillståndsplikt för yrkesmässig användning inom vattenskyddsområden samt krav på information till allmänheten senast en vecka före spridning via anslag som ska sitta kvar minst en månad efter spridningen. Föreskrifterna omfattar inte växtskyddsmedel som innehåller nematoder, insekter eller spindeldjur. Vid olyckor med utsläpp av växtskyddsmedel ska räddningstjänsten och kommunal nämnd omedelbart underrättas.
Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2004:15) ger vägledning om bedömning och begränsning av buller från bygg- och anläggningsplatser, med stöd av 2 kap. och 26 kap. 19 § miljöbalken. Råden anger riktvärden för ekvivalent ljudnivå (frifältsvärden) vid bostäder, fritidshus, vård-, undervisnings- och arbetslokaler, uppdelade på dag (07–19), kväll (19–22) och natt (22–07) samt helgfria vardagar respektive helger. Exempelvis anges 60 dBA dagtid utomhus vid fasad för bostäder och 45 dBA nattetid, med maximal ljudnivå nattetid på 70 dBA utomhus. Vid verksamhet med begränsad varaktighet (högst två månader) kan 5 dBA högre värden tillämpas, och vid enstaka kortvariga händelser (högst 5 minuter per timme) kan upp till 10 dBA högre nivåer accepteras, dock inte kvälls- och nattetid. Verksamhetsutövaren bör ta fram kunskapsunderlag genom bullerberäkningar eller bullermätningar och vidta skyddsåtgärder såsom ljuddämpande skärmar samt informera kringboende när riktvärden riskerar att överskridas. Råden är allmänna råd (rekommendationer) och inte bindande föreskrifter, men kommuner kan ha lokala föreskrifter med strängare krav.
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) reglerar kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid deponier samt provtagning, mätning och hantering av deponigas. Föreskrifterna gäller avfall som ska deponeras samt deponier som omfattas av förordningen (2001:512) om deponering av avfall, men inte utvinningsavfall enligt förordningen (2008:722). Regelverket ställer krav på grundläggande karakterisering av varje avfallstyp som deponeras, överensstämmelseprovning minst en gång per år för regelbundet genererat avfall samt kontroll på plats vid mottagning. Specifika gränsvärden för utlakning och totalhalter av organiska parametrar fastställs för tre deponiklasser: inert avfall, icke-farligt avfall och farligt avfall. Föreskrifterna innehåller även krav på provtagning och mätning av lakvatten, grund- och ytvatten samt deponigas under drifts- och efterbehandlingsfaser, liksom särskilda bestämmelser om tillfällig lagring av metalliskt kvicksilver i mer än ett år. Föreskrifterna kompletteras av förordningen (2001:512) om deponering av avfall, avfallsförordningen (2001:1063) och miljöbalken (1998:808).
Naturvårdsverkets allmänna råd om egenkontroll ger vägledning för hur verksamhetsutövare bör tillämpa bestämmelserna om egenkontroll i 26 kap. 19 § miljöbalken och förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll (FVE). Råden beskriver hur verksamhetsutövare bör planera, genomföra och följa upp sin egenkontroll för att förebygga skador på miljön och människors hälsa, inklusive riskbedömningar, kemikalieförteckningar, kontroll av teknisk utrustning och underrättelse till tillsynsmyndigheter vid störningar. FVE:s bindande krav gäller yrkesmässigt bedrivna verksamheter som är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt 9 eller 11–14 kap. miljöbalken, medan huvudregeln om egenkontroll i 26 kap. 19 § gäller alla verksamhetsutövare. Råden betonar att egenkontrollen bör anpassas till verksamhetens art, omfattning och möjliga påverkan samt att dokumentation bör sparas i fem år.
Föreskrifterna (MSBFS 2025:2) reglerar hantering av explosiva varor för civilt bruk och omfattar bland annat förvaring, tillverkning, destruktion, användning, överlåtelse och registrering av identitetsmärkta varor. De riktar sig till ekonomiska aktörer – tillverkare, importörer, distributörer och andra fysiska eller juridiska personer – som hanterar explosiva varor, inklusive sprängämnen, ammunition, pyrotekniska artiklar och krut. Föreskrifterna innehåller detaljerade krav på bland annat tillgreppsskydd (anpassat efter begärlighetsgrad A, B eller C), brandskydd (lägst EI 30 för förråd), avstånd till skyddsvärda objekt, zonindelning av riskområden (E1–E3), kompetenskrav för föreståndare och användare av pyrotekniska artiklar (utbildning A–E), skyltning, dagbokföring vid förvaring av sprängämnen och sprängkapslar samt register över identitetsmärkta varor som ska arkiveras i minst tio år. Undantag från tillståndsplikt medges i vissa fall, exempelvis för ammunition till vapen som innehas enligt vapenlagen (högst 5 kg krut och tändhattar för handladdning) samt för begränsade mängder pyrotekniska artiklar. Föreskrifterna är meddelade med stöd av 25 § förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor och kompletterar lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. Författningen trädde i kraft den 1 april 2025 och ersatte MSBFS 2019:1.